En dans på rosor och törnar
Brukar vanligtvis inte vara den som säger så mycket när jag mår dåligt utan min mor lärde mig att se allt positivt och min far ( som många andras säkert) lärde mig att bita ihop. Men på något konstigt sätt måste jag få ut de någonstans...
Men den här våren och sommaren blev inte som planerat, långt ifrån...
Allt började i April då min dåvarande sambo och jag började kolla på bostadsrätt, vi hittade en bjöd men förlorade. En vecka senare kom hon hem iskall med en tom blick i sina ögon och sa enbart ord som jag troligtvis kommer höra eka i mitt huvud ett par år " jag vill inte fortsätta". Inget mer, ingen förklaring eller något utan det var bara för mig att packa och åka.
Det här var det som gjorde att koppen blev halvfull.
Två veckor efter det här då jag är boende hos mina föräldrar tills jag hittar en ny lägenhet så går jag ner till köket i vanlig rutin och möter min mor som redan går på cellgifter för ledsjukdomar, med en mening som fick konsekvenser för resten av sommaren " jag känner inget från min bröstkorg och neråt".
Akut in till Finspångs sjukhus för att sedan bli akut inskickad till Norrköping för att åter igen åka akut till Linköping. Där de inser att det är akut diskbrok, vilket kanske inte låter så farligt men när det bara finns 0,3 mm brosk kvar tills nerverna möter kotorna så är det de. Läkaren sa att hon hade tur i oturen en vecka till och hon hade blivit rullstolsbunden permanent.
Bägaren för mig var nu till kanten fylld.
Sommaren blev istället för sommarjobb att ställa upp för familj med "sjuktransporter", rehab och sköta mina föräldrars hushåll.
Vilket jag mer än gärna gör så länge min mamma blir bra.
Även om mina problem och tankar bleknar till det hon har gått igenom de senaste månaderna, så spenderar jag varje vaken timme med en känsla.
Den här känslan är inte som den brukar vara för mig att nu efter regnet kommer solsken...
Ne mitt huvud är fastlåst på att snart kommer nästa stora smäll och då rinner bägaren över..
Att ligga vaken över det här är något ovant mig som annars är en ganska glad och positiv individ.
Men nog om de, om de är någon stackare som tagit sig tiden att läsa allt de här tack för du lyssnar och god kväll.