carrouknow98s blogg

Jag är inte perfekt, jag vet. men för det som hände gör mig inte perfektare. 2 månader sen. 2 jävla månader sen hände det. Jag fattar det inte fortfarande. Det gick så snabbt. Jag vill inte längre, fan vill bara lämna den här planeten och bara försvinna. Vem fan skulle sakna mig? Inte en jävel. Jag är seriöst en skam för familjen. Varje natt har jag drömmar om det, det händer om och om igen. Jag fattar inte, varför just jag på den här jorden? Fan..

Soc möte på torsdag. Dom har ju fått lov att berätta för min morsa om det. Aja får se om hon börjar supa ännu mer efter det. Aja.. Kan nog inte bli värre. Eller? Kan det de?

Aja ska väl gå ner t källaren och börja tvätta. Tvätta, Diska och städa rummet får det bli idag medans alla mina andra kompisar får ha kul på marknaden, var där en snabbis igår på kvällen men det fanns inge kul, får väl se om man går dit nå imorgon. Får bli en mysig kväll i dag o mysa med min dryga storasyster och se på film och sånt. Aja puss :*

När jag går här på stranden och tänker på dig.


Har jag ditt halsband i handen, och undrar om du tänker på mig?


Jag tänker så mycket på dig, det gör ont i mitt hjärta.


När jag tänker på dig och hon, känner jag enbart smärta.


Det är kallt ute, det fattas bara snö.


Jag ser dig framför mig, det känns som jag ska dö.


Jag går här alldeles ensam, det är ingen som stör.


Det är ganska ledsamt, jag vet inte längre vad jag gör...

Asså vet seriöst inte vad jag känner. Antingen olyckligt kär eller bara sårad, vet inte längre. Saknar honom för mycket, kan inte släppa han.. Försöker så jävla mycket men går bara inte, han är i mitt allt, tror jag iaf... Vafan äre med mig?! Aldrig saknat någon som han. Har så jävla mycket att tänka på, men han är det största jag tänker på. Fan asså. Han ger mig förhoppningar att jag ska få tillbaka honom, men jag kan bara inte vänta för evigt. Jag saknar honom nu, men tänk, tänk om den saknaden försvinner imorgon? Men jag vill bara inte lämna honom, då kanske jag sabbar chansen att få tillbaka honom! Man vet ju aldrig när man kan få tillbaka den man älskar, eller, jag tror jag älskar honom... Usch, hatar den här känslan...

Så alla vet från början.. Jag är inte normal. Har aldrig varit. Så om ni skriver till mig och jag är typ sur eller något så är jag i min deprition, väldigt mycket som jag måste gå runt och bära på hela tiden som jag inte kan släppa. En mor som super skallen av sig, inte träffat henne på 1 år och 3 månader och tre dagar idag.. Har tröttnat på att hon kan komma och gå som hon vill. Hon säger att vi ska träffas, men dagen vi ska träffas, så säger hon att hon ska göra annat. Med andra ord supa med sin äckliga kille. Usch..Båda alkisar. Usch för alkisar! Hon har aldrig vart en morsa för mig. Hon ska få en svart ros på sin begravning, den svarta rosen betyder mörker. Svårt att förklara. Men så har jag en massa problem i skolan men orkar inte dra upp dom nu. Plus om nån tror att dom kan hjälpa mig med min morsa så tänk inte änns tanken. Hon e en liten människa i mina ögon har bytt nummer och allt så nu kan inte hon nå mig :) Har iaf en far och en syster som älskar mig så det är jag glad över ^^ Så nu har jag skrivit det jag ville xD