Jag behöver hela mig, så jag kan ge dig hela mig.

Jag har gått för långt, kan inte sluta gå
Hjärtat sitter utanpå, slår inte som det brukar slå
I ett ensamt rum, en sekund blir tusen år
För ljus att nå. Så djupa sår
Sjunker lite lägre för varenda gång jag vänder om
Men jag vänder om, än en gång
Orden fastnar halvvägs, jag vet inte hur jag bär mig åt
Samma gamla visa, men vet inte vad det är för låt


Allting börjar om. Jag kan börja om
Jag behöver hela mig, så jag kan ge dig hela mig
När allting börjar om
______________________________________________

tankarna snurrar såhär dags alltid. det är så svårt att avgöra vad som är rätt och fel ibland.
man önskar nästan att någon annan kunde göra svåra val åt en. när man gör svåra val inser
man verkligen att man är helt ensam i världen, inte ensam ENSAM utan ensam på det sättet
att i slutändan har man bara sig själv och förlita sig på vid tuffare tidpunkter i livet. man kan
bara hela sig själv och tyvärr kan ingen annan göra det åt en.

man inser även att det finns alltid så jävla mycket åsikter kring de val man gör själv, när det
egentligen inte bör finnas några överhuvudtaget. det är upp till varje människa att göra det
som känns rätt för sig själv och det kan ingen annan bestämma åt en, ändå lyckas de alltid
på något sätt ta sig in i ens huvud. not this time though.

den här gången ska jag bli bra igen, på egen hand.
cheers to that.
PUSS