miss u

Tittar tillbaka på alla bilder av oss, alla minnen och gamla sms.
Du sa att du alltid skulle finnas här för mig men nu står jag här helt själv,
lika ensam som när du berättade att du fanns för mig.
Men då hade jag en famn att gråta ut hos och nu är du helt borta,
likt en fjäder som flyger med vinden, bort ut i världen.
Någon gång kommer den att landa, men jag har ingen anning om om vart, nummer adress elr hjärta,
allt i ditt liv är okänt för mig nu och det vållar mig smärta.

Sommaren är på väg mot sitt slut tillsammans med slutet på våra minnen, glädje och äventyr.
Men det värsta med slutet är att du vet varför det slutade som det gjorde.
Medans jag står fortfarande här full av undran.

Vad var det som hände, vad blev så fel?
Står här försöker vrida och vända sanningen
men slutar bara med att jag blir alldeles stel.
Så bara berätta, skriv eller majla mig nu,
för är bara du som kan ge mig rätt puzzel del.