Jag vet att jag aldrig skriver on sådant här

Jag känner jag måste lätta mitt bröst inom vissa saker.
Jag känner mig så otroligt trött på dagens samhälle, varför kan vi inte bara gå tillbaka till stenålderssamhällen.
Man gjorde det som behövdes för att alla skulle trivas som var runt om en. Ingen brydde sig om kön, alla var samma.
Visst de hade sina många fel och brister liksom allt annat.
Men jag är så trött på gränser, att det ska betyda vart man kommer ifrån, Vilka man älskar och hur man ser ut.
I mina ögon är alla samma för vi kommer alla från samma från grunden.
Jag är så trött på att hudfärg ska ses som en sådan jävla stor grej när det enbart i grund och botten enbart på klimat.
Jag äcklas av ens tanken på att varje dag dör miljoner djur var av de aldrig ens fick chansen till ett liv.
Det gör mig så obotligt ledsen vad människan har gjort mot planeten och verkligen förstört dess liv.
Enbart för sin egna vinst.
Jag är så trött på de sociala strukturerna på alla sätt, till allt från jobb, pengar och kön.
Varför är det en sådan stor grej vad du har mellan benen att du börjar hata utan att ens veta hens namn?
Hatet genomsyrar hela vårt samhälle, bitterheten som sitter längst bak på tungan och bränner.
Men någonstans har jag börjat inse att jag ska kämpa så länge jag lever, men jag tror vi har för dåligt utvecklat intellekt, att vi fortfarande är överväldigade över att ha ett eget medvetande för att göra någon drastisk skillnad ska hända.
Det känns sorgligt att vi förmodligen kommer utrota oss själva i slutändan.


Jag är glad jag har ett hem, jag är glad jag har typ bästa sambon och jag är så glad att jag har Ask.
Jag har inte mycket men jag har definitivt mer än tillräckligt.
Men vill flytta till ett hus långt från civilisationen men MASSA djur