auroraborealis blogg

mina tankar går runt och runt och runt och runt och sömnen känns obefintlig när allt jag kan göra är att tänka.
allt är mer kaos än jag trodde det skulle vara.

skäms över mig själv.
Vad fan håller jag på med.
Vem är jag ens?
Jag kan inte säga sanningen eller säga emot, jag bara går med, med på allt, för jag kan inte hantera det.
Jag mår dåligt över mina handlingar, det gör jag, men varför fortsätter jag då?

"I think the best thing you can compare coming out to is taking a giant shit. A massive rainbow shit.
Cause you feel so much relief after you do it, cause you no longer carry around the weight of everyones expectations."

fucking hell va jag önskar jag var snygg, smal och bra.

hejdå 91 dagar, snart blir ni 0 igen.

Att det är så lätt att hoppa över frukosten, för det gör ju så många ändå, det är inte så konstigt.
Att det är så lätt att hoppa över lunchen, för ens kompisar bryr sig inte om det ändå.
Att det är så lätt att ljuga för mamma och säga "nej jag mår illa kan äta sen" och sedan mikra lite mat, gå in på sitt rum och slänga maten i sopptunnan.
Att det är så lätt att hinka ett glas vatten istället.
Att det har blivit så enkelt att bara hoppa över all mat.

Det värsta är att jag är fast, jag känner inte hungerkänslor längre. fan för denna ångest, fan för alla hjärnspöken. vill inte bli sjuk.

Har blivit så besatt av panda da panda på senaste tiden pga släppte skiva och grejer, kan inte få nog.
Så jävla bra

inte gråtit såhär mycket på länge, varför händer all skit nu?

jag har klarat 71 dagar, jag ska klara fler, jag ska.