dikter om ingenting

vi är närmare här
har aldrig varit där
vi är ännu
någon
annan
än den
som ser
ut så här
älskade, försvinner
skalar ned, kärnan har
avstånd utgångspunkten ekar
och nattdukslampan läser ut
bläddrar tillbaka bland hundöron
och fingeravtrycket dröjer sig kvar vid plasten
handen somnar
lealös med flatsidan sönderböjd
vid sängkanten, drömmarnas stupravin
vi är inte längre där
du är någon annan, fan
och jag då, hur
vaken, hur stängd av
eldgrindarna text
-ur
-er
-na för det tredje ögat
förbiflimrande vita nät på svarta omgrunder
moln av is genom infernots gasvass

din inlevelseförmåga sträcker sig ur avgrunden
som en genomskinlig kontur
rispar moln men aldrig hål
och det är det orden låtsas
så det så baby
tvätta drömansiktet i andemeningen
spegla dig i obelisken
och håll händerna tills knotorna knäcks ur led
beståndsdelarna i den magiska maskinen
ekar av bengrå ögonvita
genom mitt försvinnande pupillhjärta som glappar
glappar som en sladdrig käft vid nattens läger
Horisonten övergår, fortskrider

huden, vätskan, utrymmet
föreställ dig grymhetens koncentrerade uppenbarelse
när den balanserar utan händerna
på den utnötta cykeln som drar åt vänster

hur ansiktet flyter
hur vattnet mörknar
hur himmelen ekar

kanske lär du dig älska
kanske blir du skön
kanske får du åsikter om tv-bilderna, undertexten
kanske leder du ditt eget krig, samsas på territorium

kanske blir du misshandlad av ett starkare djur
kanske blir du sårad av en annan människa
som omkom i en naturupplevelse
kanske stirrar du på brevinkastet i stället för ett vykort
kanske lägger du på ett filter innan du delar med dig

och de säger att man föds naken
utan att minnas det
man vaknar och
på nytt
igen
omkommen
någon gråter floder
någon döljer ansiktet i händerna
det fanns ett luftrum där
ett utrymme att förklä sig med

och tänker på din kropp
hur den tillhör och
hur jag låter den vara
jag
låter den
vara