är en urvattnad och klyschig mening. vilket är synd, för det är en universell sanning. lita. inte. på. någon.
det har ingen vikt längre, pga överanvändning och lökiga hollywoodfilmer, men gör det inte.
bespara dig själv det. lita inte på någon, så går du säker.
om du gör någonting inom 10 minuter efter att du läser detta så kommer det inte påverka ett jävla skit för vi är alla döende och allt dör.
du kan leva som rawfood-vegan och hålla på med yoga eller så kan du skjuta heroin och leva under en bro. spelar ingen roll.
så när du läst detta, kopiera det och skicka det till någon du känner. eller inte.
gå en promenad. träffa en polare, se en film, ta knark, var nykter, gymma, träna, res, distrahera dig från att döden är oundviklig och att alla du älskar och alla du hatar och alla du inte bryr dig om och alla du inte tänkt på och allt som lever och finns, allt som känns evigt och statiskt, allt som har talats om eller kommer talas om, allt kommer dö och försvinna.
det kommer inte göra någon skillnad.
vad fan tjänar din jävla optimism dig i längden? när du är femtio bast, levern är körd, plånkan är tunn, dina barn hatar dig, du hatar dig, din fru älskade dig, men hon är död, resorna du gjort har gett dig sjukdomar, festerna du gått har gett dig tinnitus, ditt barndomshem är en parkeringsplats, du har fått kol av att röka cigg och weed, alla ord du trott att någon har brytt sig om har gjort att du tappat rösten och alla som lyssnat på dom har försvunnit.
vad fan gör din optimism då?
fuck you
stryp all lycka
våga vägra välmående
så slipper du bli träffad utan förvarning utav livets mentala slag i solarplexus
för du förväntar dig det alltid, och hinner spänna magen.
stadens hus står upp som långfingrar med nedtuggade och nötta naglar. folket här är upprullade och svider som slitna nagelband. det luktar ister och sot om nätterna, allt är svart av aska. det blir svartvitt här när det snöar, ser ut som gamla fotografier. sepiafärgade gatlyktor och spruckna skosulor. kallbrand bildar sig när du minst anar det.