vinden kan vända men pass på att vänta.

varför ska det alltid vara jag som sitter och skriver om kärleks-skit?
varför är det alltid jag som blir frustrerad, ledsen och sårad?
varför är det alltid jag som sitter och är ledsen mitt på natten av att aldrig få nåt tillbaka?
varför är det alltid jag som läser andras bloggar som handlar om hjärtan som blir krossade?
varför är det alltid jag som måste kämpa?
varför är det alltid jag som börjar skriva, men om jag inte skriver reagerar du?
varför kan inte du skriva?
varför kan inte du kämpa?
varför kan inte du sitta och gråta för mig?
varför ska det alltid vara jag?

trodde jag hade kommit långt bort ifrån dethär, men verkar som att jag aldrig försvinner ur mönstret.
jag älskar dig
och det gör ont men det fyller mig med glädje. och jag orkar bara inte whine;a mer.
jag orkar inte se dig med någon annan, kramandes på stan. skulle stena henne. eller nånting.
hoppas du förstår
fast klart du inte gör. jag kan ju fan inte ens uttrycka mig på minsta sätt utan att det blir fel
jag kan inte kommunicera med dig på det sättet så du förstår
jag kan inte ta mig in i din hjärna
jag kan fan inte styra dig, förlåt.

jag önskar att jag kunde. jag önskar att jag kunde göra så alla slapp lida av krossade hjärtan i den här världen. för det är så jävla drygt. jag orkar bara inte förlora dig. jag vill inte tappa kontakten med dig, jag vill inte förlora dig. för förlorar jag dig, jag förlorar en bit av mig själv. inte igen. snälla du.