ångest

har sån ångest över allting. jag vill vara en bra människa, försöka vara exakt så som alla vill att jag ska vara, men misslyckas alltid.
jag vill lämna det gamla bakom mig, att min lillasyster har haft cancer och att min bror var/är narkoman, men kan inte.
jag fortsätter bara leva i det gamla som hänt, går och oroar mig över saker som jag egentligen borde ha släppt för längesen.
kommer jag någonsin sluta att oroa mig för det gamla? kommer jag nånsin att sluta leva i det förflutna?
jag vill inte ligga i min säng varje kväll och tänka på hur bra mitt liv hade varit om jag gjorde si eller så, för det är ju det som är grejen, man får inte leva om sitt liv, hur gärna jag än vill det så kommer jag aldrig kunna ändra på det som har hänt.

jag känner mig så tom och det gör ont.