_viciousbitchs blogg

Jag lyckades. Minus 50 kilo.
Känner mig nästan mer äcklad av mig själv idag än då? Skumt.

-46 men midjemåttet har ökat en cm. Usch, den här känslan är verkligen vidrig. Kan inte släppa kontrollen.

Panikar över en storlek. 36.
När kom jag någonsin i en storlek 36? Aldrig.

Hade som mål att gå ner de 9 kilona till nästa 10-tal under tiden jag är här borta. Idag var det 0.7 kvar. ÄNTLIGEN. Har platåat på tiotal-2 väldigt länge, men äntligen går det åt rätt håll. Sedan är det bara 5 kvar. 5.7 kvar till -50.

Det är sant. Önskar bara att det vore -45, hade känts bättre.

Jag vill inte säga att jag har hemlängtan, för det tror jag inte att jag har. Men jag skulle bara vilja vara hemma typ för en dag. Jag älskar mitt jobb och möjligheten att få bo utomlands, samtidigt som jag får så sjukt mycket erfarenhet och scentid. Men ändå längtar jag efter min lilla etta och att vara ensam. Trots att jag för ett år sedan grät i panik över tanken att behöva vara där, ensam.
2,5 månad hemma kommer nog räcka gott innan det känns bra att faktiskt dra igen. För det är all tid jag får.

Hur jag än ser ut idag så duger jag inte.
?Du har tjocka ben? - Jag vet
?If you eat that it will make you fat? - Jag vet
?Coca cola makes you fat? - Jag vet, det var zero
?Du är så fet att golvet kommer spricka? - Kostymen är för stor, så jag vet
?Oj, har du den storleken på uniformen?? - Ja, jag fick fel
?Fast hur ska du kunna komma i hennes kostymer?? - Mina mått är mindre än hennes, men ja vet
?You shouldnt eat sugar? - Jag vet

Jag älskar mitt jobb, det här är väl sådant man måste orka ta.

-40 kg. Hur kom jag hit?

Att man kunde få abstinens av att inte kunna väga sig varje morgon. Att känna panik över att inte veta. Att inte ha kontroll.

Jag vill bara att det inte ska ha ökat.

Haft viktångest sista veckorna eftersom att jag inte har en våg. Ett av de största problemen när det gäller min ätstörning. Fick möjlighet att väga mig idag och har inte gått upp ett gram. Nu kan jag leva några veckor till.