hej, bloggen. idag är det måndag och läget är kritiskt.
på lunchen i skolan idag så serverades ingen vegetarisk mat.
jag vet vad ni tänker, "jo det gjorde det visst", men nej, det gjorde det inte! jag frågade till och med kökspersonalen (LOL MATTANTERNA) var jag kunde ta vegetarisk mat, jag äter inte kött. vad mattanten då svarade chockade mig, och jag är bara tvungen att dela med mig av detta på min emocore-blogg.
"vi har tyvärr inte beställt in någon vegetarisk mat till den här veckan, du får pilla bort köttet"
jag ser detta som ett klart och tydligt bevis på att alla ni som äter kött är VÄRDELÖSA människor som helt och hållet saknar empati och livsglädje. "livsglädje? varför skrev du livsglädje, zacharias??" jo för att om du tycker att det är OKEJ att döda djur så som man gör på slakterier runt om i världen så måste du ju tycka att det är OKEJ att döda t.ex. dig också??+ eller??
hej, idag är jag sur på det hyckleri som är emocore.se
vad finns det egentligen att hämta här? vad finns det egentligen att se? detta är två frågor som emos har ställt till sina vänner, fiender, nära och kära i generationer utan att egentligen ha fått något ordentligt svar.
man har blivit förföljda och jagade nästan till utrotning på grund av sitt sökande efter det enda sanna svaret, men har man kommit någonstans på sin resa?
svaret är ja. emosarna har kommit en lång bit på vägen på sin resa. snart har de hittat det som de så febrilt söker efter.
men kommer de att vara bekväma med sanningen? fortsättning följer.
jag, personligen, har inte kommit långt i mitt sökande efter poängen med emocore.
"vad gör jag på emocore?" har jag skrivit på utsidan av ett häfte med linjerade papper. häftet är, efter bara några dagar som pånyttfödd emocore-medlem, fyllt till bredden av ord som jag själv inte kan para ihop, ord som för mig liknar ett pussel med alldeles för många och för små bitar. häftet är fyllt till bredden av ord som hade en djup mening och innebörd där och då. innanför de kallbleka väggarna jag aldrig klarat av att kalla hem.
men när min blick nu vandrar över de överfyllda, linjerade sidorna i häftet så ser jag bara hat, hipsters och dagens outfits.
varför är 14-åringshalten högst upp i bloggtoppen så hög nu för tiden?
vem tycker egentligen att det är intressant att läsa om deras tragiskt tråkiga liv? vem tycker att det är givande att plöja igenom deras totalt innehållslösa textrader dag efter dag?
hur hamnade de där? hur kommer det sig att deras bloggar är de populäraste? det är ju inte så att man kan sitta och läsa bloggarna och skratta ÅT dem, för det är helt enkelt inte roligt.
har de jättemånga vänner på emocore som sitter och skrattar och kommenterar "lol XD" på varje inlägg?
har antalet pedofiler på emocore utökats från bara TP på senaste tiden?
kan ingen snälla förklara för mig hur det ligger till? så att jag kan bli glad.
