fuck it all!!!

varför kan aldirg jag få vara säker på nåt? varför kan aldrig jag få sova hela nätterna utan att vakna tio tusen gånger av mardrömmar som inehåller det värsta?? kan inte allt bara sakta ner lite ?

jag har faktiskt varit väldigt glad å positiv de senaste två månaderna nu....men nu är det snart ett år sen allt gick så himla fel och jag kan inte sluta tänka på det. Och dessuttom känns det som att de mäniskor som borde finnas för mej mest, de som vet vad det handlar om och dom som älskar mej, det känns som att det är dom som fattar minst och finns minst.....jag behöver inte massa space och tid för mej själv. men samtidigt vill jag inte behöva förklara mej heller!!
jag behöver nån som lyssnar men just är det ingen INGEN som gör det....känns det som iaf.

du vet att jag älskar dej