Voilencelas blogg

Pallar inte skriva här för jag ser alla mina andra inlägg om hur fucking glad man var innan man blev dumpad igen för att man är clingy <3. Älskar livet.

Hur pallar jag ens med distansförhållande när jag kräver så mycket attention som jag gör..

Tycker synd om min arab :c

Våran plan är att skaffa pengar till lägenhet.. kommer förmodligen flytta hem till honom om han skaffar lägenhet i stockholm för jag kommer inte få bo kvar här i min lägenhet efter att jag har fyllt 21 år och det är nästa april..

Ska kolla om man får sjukersättning efter att min ADD utredning har blivit avklarad.. känner att det blir större chans att få den om ADD är klart.

Någon gång i juli-juni så ska jag bli hämtad av arabens polare, sen drar vi till någon random plats i skogen i stockholm och tältar hah..

well well, ska försöka städa lite, laga mat, klaga på att brorsan aldrig vill umgås med mig osv osv osv.

Stockholm.
Kall natt. Ljusen från alla fordon lyser upp gatorna, fönstren speglas. Jag har en lång svart klänning med en fake läderjacka. Converse. Svart läppstift med svart eyeliner. Mörkrött kort hår. Det är kallt och jag försöker värma mina händer i mina icke existerande fickor. På min sida har jag min favorit människa, R. Hans tjocka hår, hans underbara mustasch, hans goda lukt.. inget på denna planet får mig att känna mig mer nöjd när jag inser att jag går bredvid honom. Hans kläder. Hans sätt att få mig att känna mig säker i allt jag gör. Det stör mig varje gång för han är verkligen perfekt. När jag kollar på honom, medans jag börjar dofta regn, tegelstensvägen, sakta körande bilar, mysigt ljus från stänga affärer.. hur har jag dig i mitt liv? Alltid tänker jag på den dagen då vi skils åt, hur många dagar i sträck jag kommer gråta varje kväll över att du inte fyller din egna underbart doftande tröja som jag har vikt ihop och lagt fint precis bredvid min kudde så att jag känner din doft varje gång jag vänder mig åt vänster. Alla dessa tankar medans jag är ute och har kul, när jag borde tänka på att ha kul när det väl varar. Jag ser hur du ler varje gång du tittar in i mina mörk bruna ögon, lika mörka som dina. Jag ser dig springa över till andra sidan gatan för att ta skydd under tak som täcker ute stolar från ett mysigt kafé. Regnet har aldrig stört mig så jag hoppar över alla små hål i vägen som är fyllda med vatten från det sprakande regnet på denna mysiga underbara natt i Stockholm. Åh, vad jag vill för evigt bara vara din.

Är det inte intressant att dag och natt kan ha ett förhållande?

Konsekvenser som svider så in i helvete får vi nog båda stå ut med.

Jag tror att vi båda tänker "jag har det värre".

Nästan inget gemensamt förutom kärlek och spel.

Underbart. På riktigt, det är helt underbart.

Missförstånd. Vilja när man inte kan. Lusten.

Ensamheten.

Bortglömd.

Hur orkar vi tjejer ens leva?

Vice versa.

Visste inte att det skulle skära mig i såhär många bitar.

Det här är definitivt det jobbigaste jag har gått igenom.

Som tjej så vet hag inte ens om jag överdriver eller om jag har "rätt".

Varför måste jag ens ifrågasätta hur jag känner mig.. varför inte bara känna?

Är i en sits där det är i princip omöjligt att kunna träffa min favorit människa på kanske 5 månader.

5 månader.

möjligtvis nästa vecka.. 1 dag. 300kr.

Hur. Varför. Säg. Snälla.

Självhatet jag har över att jag mår så dåligt som jag mår pga det här är helt jävla obeskrivligt.

Lyssnar på samma låtar om och om igen för att få mig att glömma att jag är värdelös. Glömma att jag har gråtit minst två gånger per dag i en hel vecka nu.

Orkar inte städa. Orkar inte investera i mig själv.

Hörs.

Försöker lugna mig själv, inse att det bara är jag sov överdriver, orolig utan någon anledning och jag måste tänka på att faktiskt ta mig i kragen och typ slå mig själv till liv..

Pallar inte det här..

haha beklagar över inlägget innan.. var jag som blev orolig utan någon anledning..

Jag får panik.. jag får panik.. jag mår illa.. det får inte vara så.. snälla.. snälla...

Snälla svara

Började prata med pojkvännen om massa olika bröd på snapchat.

Mår skit..

Är sjukt orolig men samtidigt hypad över nyår. Eftersom att det är bara massa nytt folk som jag aldrig har sett på min pojkväns fest så kommer jag sitta som en igel på honom och jag är orolig över att han kanske tycker att jag är jobbig.. har redan snackat om det så det är lugnt, men tänker ändå på det konstant. Känner mig bara som en jobbig bromskloss typ..

Har typ mått skit dom senaste dagarna också för jag vet vet inte vad jag vill göra. Det känns som om att min hjärna försöker leta efter en framtid men det blir typ bara error.. vet ärligt talat inte hur jag mår. Mest nedstämd.. orolig.. ensam..

Två månader med pojkvännen på nyår iaf.. jag vill ha hans kramar så himla hårt just nu.

Känner mig sjukt jävla stressad.. blir typ påtvingad jobb och skit och allt går för fort.

Även ändrade planer när det gäller pojkväns flytt hit.. han får inte bo här för det är min tränings lägenhet. Dom vet ju tex inte om det är jag eller han som har städat för veckan.

huh.. ska snart ner och tvätta kläder, som tur var bara kläder och inte handdukar and shit.

har inte tagit min medicin på nästan 5 dagar för två dagar sen.. skulle kunna sova 7 dagar i sträck tbh. började även se katter i min lägenhet, katter som inte jag äger hahahah.. börjar ta den nu och ibörjan när kroppen börjar vänja sig igen så blir man så extremt jävla trött.. kommer säkert sova bort tvätt tiden.

drar till stockholm på nyår också btw.. ska bli kul att festa med pojkvännens vänner haha.. kommer säkert få tinnitus av alla fyrverkerier för jag har aldrig varit i stockholm på nyår ;_;

Well well, måste fucking sortera tvätt.. höres