Har man lovat så har man

Okej, känns så där halv mesigt att ge sig in och prata om mitt liv - det händer inte så där jätte mycket intressant just nu och jag är inget narcissistiskt monster men jag svor till mig själv att jag skulle kicka igång och skriva något i ren allmän service för min Svenska som håller på att gräva sig ner mot helvetet. Mot helvetet menar jag alltså att det håller på att begrava sig i det mörka avgrund jag kallar hjärna.

... Inte för att min hjärna är något mörkt deprimerande ställe. Jag må vara en smula pessimistisk (*host*realistisk*host*) men jag är också vansinnigt optimistisk och glad över det mesta. Det vill säga att när fienderna på Bulletstorm lyckats begrava mig för hundra tionde gången så går jag inte och snyftar i ett hörn utan intalar mig själv som en mantra "att nästa gång, vänta bara, nästa gång så tar jag dig...".

Jag är envis som fan när jag ska överkomma något men för det mesta rullar jag med i livet. Jag finner att det är mycket skönare att bara spontana igenom saker istället för att sitta och boka in att detta ska jag göra här och där titt som tätt. Det betyder att mitt schema generellt är mycket öppet mot helger (så länge inte skolarbetet tar över) förutom om jag har tv-spels kvällar planerade. Eller TP kväller - det är förvänandsvärt vad kul man kan ha med klassiska brädspel. Även om det är svårt att hitta folk att spela med. "Öhh, brädspel? men jag ska ju klubba!" ajo, vräk i dig alkohol och jucka upp mot någon, låter som en fantastisk kväll.

Var på skiva i dag - tema: superhjältar/superskurkar. Var faktiskt trevligt. Klädde upp mig som Naruto (min favorit manga karaktär) och hittade en dans partner eller två (tjejer, mycket trevligt). Är generellt inte mycket för att dansa men har två kompisar som gillar att spärra in mig med en bakom och en framför och de är bägge jävligt snygga så det är ju bara att hänga på så gott man kan. Föredrar dock ställen där man inte behöver stå och skrika som en idiot utan att höras. Känner mig fortfarande halvt döv en timma senare.

Ingen alkohol för min del men smaskade i mig en skål ramen när jag kom hem, 'ttbayo!

Och nu har jag verkligen pratat nog om mitt för idag. När jag väl börjar skriva så kickar det verkligen igång (det är författaren i mig, jag lovar).

Toodles~