16092015

Gick över spåret mellan Sumpan och Spånga i natt, på sidan låg två påsar och polisen stod där. Han bad oss att försöka ta en annan väg över, men det var den enda vägen över.
Gick 1 m från påsarna, kroppen som ett tåg slitit i två, jag har alltid varit "kör på skiten om de är på spåret, jag vill inte sitta fast här på tåget" Men när de väl låg där, jag kände hur min kropp ville vika sig när jag gick förbi och på morgonen när jag satt på pendel och de rullade förbi den plasten så kände jag klumpen i magen av att det hände.

Har alltid trott att jag inte skulle bry mig om jag såg något liknande, men har inte mage för det.