Ensam smärta

Känner denna ensamma smärta som om jag vill berätta ,berätta för alla hur jag verkligen mår men vill inte lägga min börda i deras sår , jag kämpar varje dag för mina rätta mina nära o kära , men egentligen är de ingen av er jag vill besvära .
Känns som jag bara gör de för eran skull och behöver faktiskt också kärlek för en stund en sekund skulle räcka de skulle befria mitt hjärta o sätta mig in på ett annat spår så jag inte slänger salt i mina egna sår eller era jag vill bara börja leva o bli älskad som alla andra utan att ni ska bli arga . Varför finns jag varför då? Jo för de känns som jag behöver bli två. Men de var då när vi var två då
Jag sårades mest och bara la på
Allt på mina egna axlar, kanske därför jag röker skit o baxxar ,känns som de jag som tackar men egentligen vill ha en lax och åka dit jag vill o visa min kärlek till den flicka som vet mig till punkt o pricka.