Bröst

(försöker föra över mina blogginlägg från min huvudblogg hit just nu, heh.)

Ända fram tills jag var sex år kunde jag gå utan tröja på sommaren, som min bror.
Plötsligt blev det något opassande, plötsligt så skulle jag även ha en bikiniöverdel när jag badade.

Den var jobbig, och den tog ifrån mig lite av glädjen i att bada, då det var så obekväm.
Jag förstod inte varför. Min bror fick ju gå utan tröja fortfarande, och han var åtta. Varför fick inte jag göra det?

Min bror hade inte bröst. Men det hade inte jag heller. Jag var sex år, och mindre än min bror. Ändå så skulle min nakna bröstkorg vara något jag skulle dölja, något som ingen annan skulle få se.

Och det var då jag började känna skam över min kropp, och senare skulle jag börja känna skam över de brösten jag senare skulle utveckla.

Ens bröst fick ingen annan se, det var något som inte ens andra tjejer fick se på, det var något som var privat. Bara för en själv, och kanske för en pojk- eller flickvän i framtiden.

För mina bröst var skambelagda innan jag ens visste vad ordet skam var.
För mina bröst var sexualiserade innan jag ens hade fått min första flickvän

Mina bröst var bröst när de fortfarande var likadana som min brors.

Och nu, när jag är sexton år och skäms ifall min bröstvårta syns igenom ett plagg, när jag svettas på sommaren och ser mina killkompisar gå utan tröja, när jag ser alla bilder som ständigt laddas upp på gsm på barbröstade killar så undrar jag bara vad det är som är så speciellt med våra kroppar.

Varför det är just våra kroppar som ska vara sexiga hela tiden, varför kan inte ens en mamma ska kunna amma offentligt utan att bli stirrad på som om hon hade gjort något fruktansvärt?

Varför ska våra kroppar ses som objekt för njutning, och inte för just vad det är, kroppar?