Saknar honom

Ligger fortfarande kvar i sängen....orkar fan inte gå upp.
Jag saknar honom så otroligt mycket...det har bara gått ett par dagar o jag håller redan på att bli galen,
Den enda kontakten man har är mobilen...
Vi snackade om varför det ska vara såhär, varför det ska kännas så jävligt, o jag fick ett jättebra svar. "För att livet är en plåga" Det stämmer så jävla bra...den enda gången det inte är en plåga är när man ligger där och känner honom nära, hör hans andetag och allt runt omkring försvinner. När det bara är han och jag och alla problem försvinner för ett tag.

Jag fattar inte varför det ska vara så här, jag har ju klarat mig utan honom förut.
Jag antar att det är svårare för att man vet hur det är att ha honom nära nu...det gjorde man inte tidigare.

Fan vad jag saknar honom...