självhat

vet inte va jag ska göra. ingenting känns roligt längre, inte de minsta. jag vill inte gråta varje dag. Jag är egentligen ingen ledsen människa. "jo sure" kanske ni tänker, en tjej som bara skriver deprimerande texter och har ärr på större delen av kroppen. Men ja har inte alltid varit såhär. Inte alls faktiskt. Jag var glad, snäll och framåt. Men saker hände, saker som inte borde hända, men som hände ändå. och då går man sönder, bit för bit. tillslut är man bara trasig
De finns dagar då allt känns bra. men de är som att åka en berg och dalbana. Helvetets jävla berg och dalbana. när de går uppåt är allt bra och de är roligt att göra saker och allt sånt, som de ska vara. men helt plötsligt går de neråt, fort som fan, utan att man är de minsta beredd på de. och de är då allt kommer. tvångstankarna, rösterna och självhatet. Jag drunknar i självhat.
Allt känns helt förjävligt. de är omöjligt att förklara hur jävligt de är. de blir bara ett tomt svart hål. och så ligger man där med dödsångest och vill bara försvinna.
Och just nu är ja i nerförsbackarna i berg och dalbanan och har varit de i ungefär två veckor, har ingen aning om när de går uppåt igen men de återstår väl att se.
jag vill absolut inte att nån ska tycka synd om mej, behövde bara skriva av mej lite.