Skol berättelse
Året är tvåtusenfemtiofem och mänskligheten har perfektionerat splicing mellan djur och människor, jag sak äntligen få uppfylla min dröm att bli ett med en schimpans, jag har länge beundrat dessa majestätiska primater. Jag har en tid på splicing kontoret för min operation, tiden har jag haft i flera månader, de var en lång vänt tid till operationen då det är en väldigt populär, och mode viktig procedur. Jag hade sparat mina pengar i många månader och har äntligen råd med operationen. Min mor och far var emot operationen men de har aldrig varit stöttande angående mina livsval, när jag kom hem med en tuppkam och nit jacka väntade de tills jag sov då de rakade mig, eldade upp mina kläder och gav mig utegångs förbud i en månad, efter det sen visade jag aldrig upp min egna stil, jag började tvätta min kläder själv så att de inte skulle se dem och hade med mig ett ombyte i ryggsäcken som jag bytte om till och sminkade mig när jag kom till skolan, jag tog bort sminket och bytte tillbaka till mina hemma kläder innan jag gick ifrån skolan, jag gjorde detta hela gymnasiet och flyttade hemifrån sommaren jag hade slutat, jag flyttade in i en liten etta på hissingen, nu när jag flyttat hemifrån kunde jag klä mig hur jag ville och jag kunde inte känna mig lyckligare. Att slippa mina föräldrar var underbart och nu skulle jag äntligen komma ett steg närmare att vara en schimpans, det var vad jag alltid velat och kunde äntligen ha råd med operationen. En operation som skulle ändra mitt liv för alltid. Medvetandet om att mina föräldrar skulle uppsäga all kontakt med mig om jag genom gick med operationen avskräckte mig inte jag ville göra det och att slippa deras dömande blickar och hatiska uttal var bara en bonus.
Jag ankom till institutet lagom tills de att lunch rasten var slut, jag hade första tiden efter lunch så jag satte mig ner och väntade spänt på att de skulle ropa upp mitt namn.
-Johan. Johan Frisk? Sa assistenten.
-Här! Svarade jag och resta mig.
Jag blev in ledd till en operations sal och la mig på bordet. Doktorn kom strax in i rummet och hälsade på mig.
-Då ska vi se de var en schimpans splicning här va? Sa han.
-Javisst. Svarade jag glatt och upprymt.
-Du har skrivit på avtalet och betalat för operationen antar jag.
-Visst har jag det.
-Bra, då börjar vi med operationen, du kommer bli sövd och injekterad med schimpans dna i ryggraden, sen kommer vi installera splicechipet i din nacke som kommer styra vad som kommer förändras med din kropp men du har ju läst avtalet så detta vet du redan.
Doktorn satte masken över min mun och bad mig räkna bakåt från tio jag somnade nästan direkt.
När jag vaknade några timmar senare kände jag mig lite groggy och öm i ryggen, nacken och käken. En sköterska kom in i rummet.
-Du är vaken nu ser jag. Sa hon med ett strålande leende.
-Har du en spegel? Frågade jag och kände käken röra sig på ett ovant sätt.
Hon gav mig en spegel och jag såg på mig själv i den, det syntes inte så tydligt än men jag hade börjat utveckla en med schimpans liknande käke och mina hörntänder var större och mer utvecklade. Jag hade mer hår i ansiktet också och var förundrad över hur snabbt serumet verkade. Jag nämnde detta för sköterskan och hon kollade sig omkring med en nervös flackande blick och lämnade rummet snabbt.
Ett tag senare kom en doktor in rummet och kollade bekymrat på mig.
-Hur mår du herr Frisk?
-Jag mår bra men känner mig lite groggy.
-Det är att vänta sig du har legat i koma i två veckor.
-Två veckor?! Hur hände de sig?
-Det blev lite komplikationer med sövningen, du fick en allergisk reaktion från gasen och hamnade i en koma.
-Så vad lämnar de mig?
-Ja eftersom du hart skrivit på avtalet har du ingen rättighet till skadestånd eller liknande.
-Vad borde jag gör?
-Först får du sjukgymnastik men efter det är de bara att fortsätta med ditt liv som vanligt.
-När börjar gymnastiken? Frågade jag med en halvt deprimerad ton på rösten.
-Imorgon om du känner att du klarar det.
-Det ska väll gå tror jag. Svarade jag.
-Bra då ser vi till att sätta upp en tid till dig imorgon, ha det bra. Med det avslutade läkaren samtalet och lämnade rummet.