Takatalvious

Bara en autistisk individ som uppskattar alster allt från både musik, poesi, böcker och film.
Även neurologi, kvantfysik och psykologi tillhör mina intressen.
Deltar gärna i sociala sammanhang, lägg gärna till mig eller skicka ett meddelande.

Några alster som jag skrivit, uppskattningsvis själ inte och påstå att ni skrivit dem.

Hör fotstegen närma sig min dörr, det är någon där
Jag hör någon knacka, men vill inte vara till besvär.
Något talar till mig, som håller dörren åter stängd
Rösten inom mig, del av smärtan som ännu oträngd.
Ingen får komma in, det förflutna får aldrig åter ske
Hämden ska bli vår, med all kraft ska jag dig förse.
I vår mörka röda fästning, som vi lagrar våran smärta
Den finns djupt där inne, Den platsen kallas vårt hjärta.

Sakta tränger min blick vid allting jag behagat.
Törsten slinker vid min kind från kroppens ärr.
Jag kunde önska, om det fanns en tid för mig.
Alla vill nå till dess slag inom livets sköra rim.
Vart än man leds bortom, finns tickande blod.
Jag ville känna, när vinden drogs från mitt liv.
Rädsla att förlora vad man fann men ej sökte.
Denna främmande dova viskning följer oss dit.

Låt mig brinna för dig, ändå en glimt av förundrad stillhet.
Född att ersätta hjärtan, dömd att skygga mina egna slag.
Hunger och dvala föregår min ackumulering av skam där.
Ingen syn av denna motsats, bara skulden för min natur.