less.

Känner mig så less.. less på människor som inte kan använda sina egna hjärnor.
Dom kan bara tänka det som andra redan tänkt åt dom.
Dom kan inte se med sina ögon hur saker och ting verkligen är.

Du tittar på mig äcklad, Du mäter med dina fingrar runt min handled och påpekar hur mycket luft det ryms mellan oss.
Du ropar efter mig att jag är sjuk.. du känner mig inte ens.
Du säger att jag borde äta mer, större portioner, fetare mat, inte dricka av den gula mjölken (lättmjölk här i min stad) utan välja den gröna (mjölk).
Du petar på min kropp där mitt skelett syns genom huden och konstaterar hur vidrigt det ser ut och att du inte ser likadan ut själv..
Du pratar om riktiga kvinnor.. kvinnor med hull på kroppen, kvinnor med former... som inte är skelett?
Du tittar på mig och säger inget illa menat, ta inte illa upp...
Jag tog inte illa upp för jag såg inte mig själv som en kvinna, då flicka, utan former och utan någons intresse.

Hur kan det vara okej att säga till en människa att deras kropp inte duger?
Du skulle aldrig säga till en överviktig människa att denne borde äta mindre, träna mer, välja rätt mjölk..
Du skulle aldrig skrika efter en överviktig människa att denne borde är äcklig för det vet du inte är okej att göra för att någon har tänkt den tanken åt dig och lärt dig att det är dumt att säga så.
Men enligt denna värld så är det "fint" att vara smal så då kan man säga vad man vill åt en underviktig människa.

Mitt skelett syns under min hud, för det är så min kropp är bygd.
Det ryms luft mellan oss men kanske det är lika bra..
När jag såg mig själv i spegeln så såg jag inte mig.. jag såg en kvinna utan former, en kvinna äcklig som ett ruttnande skelett. Precis som en människa med anorexia ser sig själv så mycket tjockare än vad han/hon egentligen är så såg jag mig fast tvärtom.
Jag åt mer än alla andra för att jag älskade mat men jag var ändå smalast.
Jag slutade äta en period för att det kändes lönlöst att äta när det ändå inte gav mig något.. jag la ner bland det bästa jag visste för att jag inte blev nog vacker av det, hur sjukt är inte det.
Jag har sett mina systrar titta på mig och sen inte velat äta för att de är tjockare än mig..
Såg en bild på facebook en gång där det var två kvinnor, en lite tjockare och en lite smalare där det stod att den kurvigare var en riktig kvinna medans den andra smalare var äcklig.. hur är det mer ok att visa än mina bröst?

Vet du vad jag behöver inte ha former för att vara kvinna, jag behöver inte läggas i en mall och jämföras för att duga..
Jag trivs i mig själv även om det varit svårt. Men jag har i alla fall en hjärna som jag vet hur jag ska använda mig av, som jag kan tänka egna tankar med utan att någon måste servera dem på silver fat åt mig.
Jag kan se ut hur jag vill och dricka vilken jävla mjölk jag vill.
hejdå.