Livet.

Vet inte riktigt vart jag ska börja någonstans. Vi kan väl börja med att jag har varit singel i över en månad och det är otroligt skönt. Och det var väl efter det som allt kaos började.
Varje gång jag blir dumpad eller så, blir jag fucked up och gör allt för att förstöra för mig själv. Det började med att jag söp i en hel vecka. Jag slutade äta ordentligt och började knulla runt, eller, jag har sex med 2 st killar för tillfället. Jag gör allt för att få bort smärtan inom mig och jag gör allt för att få bekräftelse. Ja, jag är en bekräftelse hora. Jag kan inte leva utan att bli bekräftad. Det är sjukt jobbigt och jag försöker varje dag med att jobba bort det. Jag är bra precis som jag är egentligen. Men det är ju för jävla svårt att övertala monsterna i huvudet. Jaja, nog om detta.
Jag hade i alla fall en blogg. Där jag skrev när jag mådde som sämst och allt kom verkligen ut där. Sen så blev min syster lack för att jag skrev om henne i ett inlägg och har tidigare skrivit om familjen osv också. Så igår fick jag världens utskällning om att jag var tvungen att ta bort bloggen osv. Ville inte göra det först. För jag har så mycket minnen på bloggen som jag vill kunna kolla tillbaka på. Och bloggen har verkligen hjälpt mig att kunna fokusera och jag mår verkligen så bra av att få skriva av mig. Så ah. Blev sjukt lack när hon sa att jag var tvungen att ta bort den. Så satte lösenord på den till en början.
Min syster hävdade även att jag borde läggas in på psyket och att jag borde trycka i mig massor av antidepp. För att få mer balans i livet osv osv. Men vafan ska jag ha det till undrar då jag. Jag mår inte SÅ dåligt tycker jag. Jag lever ju fortfarande. Jag står ju på benen varje dag. Jag går i skolan osv. Så dåligt mår jag inte. Jag skrattar och mår bra när jag är i skolan. Grejen är ju den att jag aldrig vågat visa min känslor hemma för det har alltid varit så skamligt. Man får inte vara psykiskt sjuk osv. Det är fel. Så jag har ju gått runt med fetaste masken hela mitt liv så fort jag varit hemma.
Men iaf. Så imorse när jag vaknade skulle käka frukost, så käkade min syster lunch. Så helt plöstligt nämner hon min blogg. Att hon blev ledsen att läsa det som stod osv. Att hon inte vill se mig må så här dåligt. Och då undrade jag ju liksom hur hon sätt att jag mått dåligt. "du går ju alltid runt bakom någon fasad". och det stämmer ju. Men det är för att jag är så jävla rädd att visa mina känslor hemma. För att det alltid har varit skamligt att göra det. Mina föräldrar är liksom ganska gamla och lever kvar i det äldre. Förr var det skamligt att må dåligt psykiskt. Det är inte det nu. Men har man föräldrar som uppfostrar en som att det vore så fortfarande är det inte så lätt att inte leva efter det. Hon kommer inte att tillåta mig att åka till mina killkompisar heller. För du får inte knulla runt för att få bekräftelse. Tänk om jag inte ens ligge med den killen då. Då kommer jag ju typ ändå inte få åka till honom. Så nu är jag inlåst i mitt eget hus. Denna gången inte av någon pojkvän som det varit förut. Utan nu av min stster. Tänk om jag hhar känslor för någon kille då? Kommer jag itne få träffa den då heller? Åh, det är så mycket tankar i mitt huvud och jag kan tänka mig att ni som läser detta inte fattar ett skit eftersom att jag stavat fel överallt också. Men jag måste bara få det ur mig.
Nu ska mina systrar även hjälpa mig att få hjälp. Undrar hur det kommer gå. För dem kommer inte ha det lätt asså.