Nya vägar gammla val

Nu står jag här igen. Naken inför avgrunden. Mitt skall av mänsklighet, min fasad, min mask. Splittrad mot stenarna som omringar helvetets gap. Drick inte för mig ikväll då jag skålar I kristall med Shiva. Jag ska gå bort I dimman av Mitt forna jag. Förvridet och perverst, minnet av dig leder mig längs stigar tidigare gömda i lögner och svek. Minnen jag vill glömma sliter det förstånd jag har kvar. Delar av mig lämnade i min vaka då mina segel inte lägre behöver vind. Förtvivlad och urholkad, vad finns kvar? Var började jag och var slutade du? Det jag har kvar läcker ut i sanden på en främmande strand. Tid står still medan världen rullar på. Så nu står jag här. Ta min hand Shiva. Skydda mig från han vars hat förpestar mina sinnen. Håll för mina ögon så jag slipper se den främmande mannen i spegeln. Håll för mina öron. Jag kan inte lyssna på hans förtvivlade rop efter hjälp. Vänd mig om. Led mig längs en ny väg. Led mig bort från stigen jag stakat ut. Broarna brann inatt. Stormen tog stigen men lämnade minnet.