Suponjibobus blogg

HELP ME DR. DICK

I'm doc, doc, doctor Dick
And when you're feeling sick
Babe, I know a trick
It's sex, and it's sex, you'll be feelin' alright
Hey, let's have sex together and forever tonight
I'm your doc, doc, doctor doctor Dick
And I gonna heal you with my fabulous stick
So, undress, please, undress, but don't be a sleeper
I will touch you, I will touch you, ddddeeper

Come on, please help me, doctor Dick
I need your love, I feel so sick
I need a kick and you're so big
Oh, doctor, please, deep, deep, deeper
Help me, doctor Dick
My fever's rising, please come quick
I know you know a little trick
Oh, doctor, please, deep, deep, deeper

Come on, help me, doctor Dick
Come on, doctor, help me quick
Dddddeeper
Come on, help me, doctor Dick
Come on, doctor, help me quick
Dddddeeper

I'm doc, doc, doctor Dick
Oh, baby, I can heal your nervous tick
So lay down, hey, lay down
I will check what is wrong
So, gather thrill technical, it moves you along
I'm your doc, doc, doctor doctor Dick
I can make you feel good
And you can make me big
And for sure, got a cure
Cause you're not a peeper
I will touch you, I will touch you, dddeeper

Livet leker fan med en

Jag vet inte vad jag ska göra, jag vet inte hur

Jag psykar ner mig totalt både psykiskt och fysiskt

Seriöst, varför ens leva?

Det är jag inte värd

Jag är bara fången här i fängelset som ser livet som en trappa ner, och inte upp

Negativt är vad det är

Allt omkring mig tar jag negativt

Men det är trots allt inte så konstigt

Jag är ju fast här på denna jord. . .

Jag vill inte leva

Jag vill inte dö

Men vad fan tjänar det till

Jag får väl sluta vara rädd för döden

Med tanke på att döden är den enda saken jag ser som posetivt

Man dör och slipper all smärta!!!!

14 år gammal tar Kalle livet av sig. Men varför väljer en 14 åring att ta livet av sig?? Varför vill en 14 åring inte längre leva utan väljer att ta sitt liv. Att avsluta det varje människa fått som en dyrbar gåva?? Svaret finns nog bara hos honom! Vi andra kommer aldrig få svaren på frågan vi så ofta ställer oss!
Den 23 augusti 1997 ringer telefonen Kalle är död! Trodde först inte att det var sant men oförståligt för många hade denna kille tagit sitt liv. Denna trevliga sympatiska killen fanns inte mer!
Varje år tar mer än 110 barn och ungdomar sitt liv. Kalle var en av dem. Han hängde sig i sitt skärp bakom konsum i lastbryggans staket.
Ingen såg att Kalle mådde dåligt ingen anade någonting Ingen av hans kamrater inte ens hans flickvän inte hans mamma såg något fel.. Vem skulle då se det??
Ingen förstod varför!! Alla stod som sorgsna frågetecken.. VARFÖR???? Ett samhälle var i sorg! Samhället stod stilla..
Eva Kalles mammas ord om kvällen från tidningen expressens bilaga...
" Det var första veckan på höstterminen, ungarna var hos vänner. Vi satt på altanen för att äta sedan det mörknat. så hörde jag en bil och ett skrammel från grinden som Anders satt upp för hundarna.
- Det är bara att komma in, ropade Anders. Någon rörde sig sakta genom huset och plötsligt befann sig två poliser i dörröppningen. Jag bad dem komma ut på altanen.
- Det har hänt en olycka sa de.
Det var Kalle som tagit sitt liv.
Vi gick ut i nattmörkret och polismännen öppnade bagageluckan.
Där, bland polisens alla grejor låg Kalles ryggsäck. Polisen plockade upp den och gav den till mig. Jag sög tag i den och höll den krampaktigt mot mitt bröst. Jag vände mig om för att gå in i huset men blev benlös.
Så slutar Evas text i hennes inre fanns det inte mer, det blev tyst!!
Kalles mamma lämnade Anders. På en dag packade hon sina saker och flyttade med ungar och allt. Hon läste allt om döden sorg och sorgearbete 100 tals böcker köpte hon. Hon ville veta allt. Hon säger att böckerna har hjälpt henne mer än något annat!
Samma dag som Kalle tog sitt liv hade flickvännen kommit och velat ta en paus i förhållandet och det var nog den utlösande faktoren. Han var sviken av många . Kalles pappa bröt relationen med honom efter skilsmässan och han kunde aldrig acceptera att Anders skulle vara en extra pappa. Eva började leta efter en lägenhet. Under tiden bodde Kalle hos sin flickvän. Men letandet gick inte fort nog för Kalle.
Hösten innan Kalle tog sitt liv reagerade Eva på att han inte alls var samma Kalle, han var mer inbunden men hon trodde det berodde på att han börjat intresserat sig för tjejer. Men nu i efterhand vet hon att det var ett tecken.. Evas riktiga oro kom när Kalle kom hem med sönderbrända armar av cigaretter.
Eva kontaktade psykiatiska mottagningen. Hela familjen gick i samtal under våren.
Men Kalle orkade inte vänta på att det skulle bli bättre han valde döden ...
Kalle la sitt bälte runt ett högt staket för att komma högre upp från marken. Lördag den 23/7-1997 vid middags tid. En kvinna som bodde i huset bakom konsum ringde polisen och berättade att att hon från köksfönstret tyckte någon stod konstigt vid lastbryggan. När de kom dit hade Kalle varit död i flera timmar. De sista 10 minuterna hade han försökt ta sig loss. Ville han verkligen dö??
Han hade en promille i blodet . Läkarna sa att det kunde vara en av de utlösande faktorerna..

Är jag intill döden trött,
ganska trött,
mycket trött,
sjuk och trött och ledsen.
Lång var vägen, som jag nött,
ingen liten vän jag mött.
Jag är trött,
ganska trött,
sjuk och trött och ledsen.

Säg, var hålls min lille vän,
rare vän,
ende vän
i den vida världen?
Hjärtat har jag hårt i bänn.
Kommer, kommer du igen,
lille vän
rare vän
i den vida världen?

Kom och hjälp mig för Guds skull,
för min skull,
för din skull,
du, som ensam kan det!
Världen är av sorger full,
allt som glimmar är ej gull.
För Guds skull,
för min skull,
hjälp mig, du som kan det!

Ingen älskar de galna
för vem vill få kärlek
i form av avhuggna händer
på sina rena lakan
Ingen älskar de galna
de rädda, de i fjärran världar flyende
de som vakar nätterna igenom
och de som skriker av skräck och av sorg
Ingen älskar de galna
för vem vågar vara evigt saknad
av någon som rör sig tätt intill?
Vem vill sjunga för en ensam
vem vill se in i en kropp som smälter
Ingen
älskar de galna

Är jag den enda som är osynlig? Den enda som kan sitta med sina "vänner" men aldrig bli tillfrågad någonting? Den enda som har gråten i halsen varannan helg eftersom man vet att alla andra gör något kul.

Någon som vill prata?

Jag vet att mina dikter inte är något att skryta med. Jag vet att dom är dåliga, men för mig betyder dom så mycket. Dom består av min själ, mitt liv, mitt jag, mitt hjärta, mitt allt! Dikterna är jag!
Att skriva dikter är för mig som att skriva dagbok. Jag skriver dikter om precis allt! Om saker som händer, saker jag läser, saker jag ser och saker jag känner; kärlek, hat, ilska, glädje, sorg, ALLT!
Så även om dom inte är bra skrivna, så betyder dom ändå så otroligt mycket för mig. För mig betyder inte texten något. För mig är det mina tankar bakom som är det viktiga, även om ingen annan än jag själv känner till dom. Mina dikter har hemligheter, som är skrivna med osynlig text, som bara kan läsas av dom som känner till dom. Jag kan nämligen när jag läser mina dikter komma ihåg precis vilka känslor jag hade när jag skrev dom, även om ingen annan förstår vad jag menar.
Skit samma... Bye bye!

Den här dikten är skriven av en killkompis till meii :)


Jag mördade Olof Palme
Jag sköt John F. Kennedy
Jag runkar till Natural Born Killers
Jag är sjuk
lever i en egen liten värld.

svävar bland moln
drypande av blod och var,
fräter sönder marmorgolv och påklistrade leenden.

River sönder kavajer och slips,
finkammat hår
bränner min lagbok
spyr i bibeln
torkar mitt anus med senaste skvallret om
Lotta Engbergs senaste kärlek
Carolas Fingerpullande
Viktorias uppuffade grisansikte som glider längre ner
mellan hennes äckliga bröst

Skiter i om ölen kostar fyrtio spänn på krogen
jag köper dem ändå

Jag är sjuk
paranoid och HiV befruktad
jag super och sätter kuken i fittan så fort jag får en chans
Jag har sömnproblem och runkar varje kväll

Men ge fan i det du
Jag lever mitt liv
och du ditt..

Förstummad och förstörd bränner själen brännmärken i hennes kropp.
Tom och hjälplös sitter hon på sin sten.
Försjunken i tankar och med synliga spår av rinnande salt på hennes kinder tecknar hon bokstäver på sitt papper.
Målar med en hand som är täckt av sorg.
Runt om henne flyger de som vill åt hennes blod.
Hon har flytt från verkligheten ett slag.
Men känner ändå alla blodtörstande vampyrer som vill ha hennes unga varma livskraft.
Förlamad sitter hon kvar på sin sten, utan att röra en lem.
Rensar sina tankar och smakar en klunk av livets vatten.
- Kanske är det inte sorg jag känner ändå...säger hon med en trumpen min.
Långt borta hör hon viskande ord.
Någon säger att natten är på väg och att det börjar mörkna.
Hennes blod är snart slut.
Sista klunken av livets vatten smakar godast konstaterar hon och går sin väg...