Livet Går vidare trotts allt
Hej låt mig berätta en liten historia som hände mig nu i helgen. det är såhär då va att jag har bott på ett antal ställen i landet. så har stött på mycket roligt folk. men nu är jag tillbaka där allt började, i min gamla barndoms ort var jag till för första gången i år var där tät som tät förra året.
hur som helst det är inte mkt som händer där och har inte hänt mkt med kompisarna.
Jag var där och söp 2 dagar med en kompis som mår dåligt sen så 3 dagen var det en inflyttningsfest för en annan kamrat.
vad var det då som hände jo. det blev ingen rolig stämning på den här festen sendå va. folket söp och så var mitt ex där som jag fortfarande var förtjust i.
jag växla några ord med henne och frågade en sak.
om hon hade träffat någon annan och hon svarade då ja på det.
Det var där allting brast. jag undrade vad var det ja hade gjort för fel och allting öppnade sig. Det blev ånget för första gången i mitt liv jag är över 26 år och gjort många misstag men aldrig orkat bry mig om dem.
Ångest känns som att det är något som bara stryper dig inifrån, hjärtat trycker hårt som fan man får svårt o andas man vet inte vad som händer du drabbas av panik, du vet inte vad du ska ta dig till..
jag började då fundera vad det var för fel vad hade jag gjort..
jag fortsatte supa den kvällen och kände bara mer förtvivlan över mitt liv allt hade bara skitit sig, jag kunde inte göra nånting över huvetaget.
det först som kom upp i mitt huve var bara att yooo bort utrym området du ska icke va kvar här!!!!
festen slutar och alla sticker jag hade en sovplats i soffan som jag fick stupa i. kl kanske var 3
kl 4.30 vaknar jag det onda i bröstet har inte släppt.
jag bestämmer mig för att sticka från lägenhet och ut på gatan.
det ända jag känner är jag måste bort den här orten är icke bra för mig du mår absolut inte bra av att komma hit.
jag springer ner på gatan full i panik. detta är nu söndag kl är kanske 5-6
jag hoppar på en buss in till staden och köper en biljett hem. jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv. jag meddelar kompisar från alla håll via Facebook och säger det är fan kört jag har inte någon annan stans att ta vägen jag känner mig så misslyckad med livet.
det ända jag har i huvudet är franska främlings legionen. jag berättar för kompisar att jag antagligen kommer värva mig dit bara för att få komma bort och förhoppningsvis dö i strid en vacker dag skulle vara ett vackert slut på mitt patetiska liv tänker jag.
en kamrat säger är du sjuk i huvet så illa kan det väll inte va???
jag tänker efter men vad kan jag då göra. det står still och trycket i bröstet.
när jag väl är på tåget på G hem
kommer jag på en sak.........
jag har inte haft så bra i livet alla för jag har betett mig som ett svin mot många det är det som är problemet mitt. jag har aldrig förstått det i många år har jag skyllt mitt missöde på andra och för första gången i mitt liv känner jag att jag har gjort fel , jag är felet .
Vad valde jag då att gör tror ni ?
Jo jag har nu på ett fåtal dagar bara hört av mig till folk jag känner jag har behandlat fel och bett om ursäkt för varje ursäkt har jag fått god respons. jag fattar det inte folk förlåter mig verkligen över vad gjort och hur jag har betett mig mot dem. allt ting känns redan mkt bättre. ångesten är fortfarande kvar
men den började lätta från första ursäkten jag gav och så vidare
efter att ha bett om ursäkt till en del börjar jag förstår vad det är jag gör , jag är på väg mot någonting bättre något jag alltid velat att bli en bättre människa en bättre jag som jag trivs med och vill vara.
Målet med det hela att vara en bättre människa är ju att inte begå samma misstag igen i livet, misstag kommer jag att göra det vet jag det gör alla men de misstag som legat kvar i mitt undermedvetna kommer inte göra det för jag har ju nu bett dessa individer om ursäkt, individerna har även i förstått om hur jobbigt det faktiskt har varit för mig och att det verkligen var på tiden att jag kommer till tals för all denna ånger.
Bli en bättre människa dåråva blir man inte av att bara be om ursäkt, tomma ursäkter betyder inte någonting, ursäkterna måste komma från ditt inre jag och du måste först be dig själv om ursäkt först å främst.
nu blev ju den här lilla historien till en liten roman istället och det är ju inte slut än
jag vet att det här kan kännas konstigt o fel eller dumt att bara skriva i ett forum men det finns en åtanke med det hela. man kan genom att sprida sina tankar vidare till andra individer kanske ge lite insikt hur man kan börja lösa dess problem oxå.
gör det ni oxå
tänk efter är ni verkligen nöjda med den ni är det kanske ni är som jag är och var men det finns alltid brister i den felfria människa , brister är inte några features.
Vill du bättra dig så tänk efter du vill ju inte att folk ska minnas dig som svinet som bara utnyttjade situationen för att du hade möjlighet och sedan bara stack,
Om du ska komma vidare i livet måste du bättra dig och det gör du bara med hjälp av att gå till grunden av felen annars kommer du aldrig att älska dig själv, och det kommer inte någon annan o göra.
Så mina kära vänner bli bättre människor och tänk efter innan du handlar : vill jag verkligen göra lr leva såhär.
Detta kanske inte löser allas problem men samla mod och våga göra en förändring
Tack ska du ha om du läste hel texten det är en början till ett bättre liv.
Jesus out