Hatar allt och alla.

Känner för att klaga lite. Förra tisdagen åkte jag in till akuten för att ja hade cpont i magen. Dom skickade mig till patienthotellet med lite tabletter och sa att jag inte skulle komma tillbaka om jag mådde bättre på morgonen. Väl inne på hotellet trodde jag mitt liv var över, satt hukad ner i duschen och hade ont i hela kroppen. Tog 4 tabletter och försökte sova. På morgonen hade den värsta smärtan försvunnit så jag sa till pappa att vi skulle dra hem. Sen kom värken till ryggen istället. Dvs njurarna. Och helvete vad ont det gör. Åkte till sjukhuset i stan och fittdoktorn som knappt kunde svenska eller göra sig förstådd skrev ut lite antibiotika och klämde på mig i typ 2 min. Och sa: proverna visar inte bakterier för urinvägsinfektion. VILKET var rätt konstigt eftersom att några dagar innan så hade läkaren i karlstad sagt att det visade bakerier. I helgen kom min syster hem som jag typ aldrig träffar. Hade jag ork att vara med henne? nej. Hade bara ont och fick gå och klaga och sova hela tiden. Åkte till Anton igår och fick fittont på kvällen så somnade i soffan efter att ha tagit värktabletter. Vaknade upp med hög feber. Inatt kom den värsta smärtan jag upplevt i hela mitt liv. Kändes som att någon högg mig med en kniv i ryggen så fort jag andades. Var så nära på att ringa amublans just då. Låg och hyperventilerade och grät lite i ungefär 2 timmar tills ibumetinen värkade och jag kunde somna om. Sket i första dagen i skolan och nu ligger jag här med feber och, vad som känns som, världens mensverk. (vilket det inte är.) Älskar allt som har med sjukhuset att göra atm. Är så jävla trött på att ha såhär ont. Vill bara att dom ska operera ut inälverna på mig. Fyfan va skönt. Ha det bra. Pis.