Förlora någon
Jag behövde bara skriva av mig och detta fick duga... Kanske tar bort det idunno.
Jag minns dig, men du minns inte mig.
Dagen du glömde mig var en julafton, då vi hälsade på dig på ålderdomshemmet. Då såg på mig och frågade bara vem jag var.
Det var sista gången jag såg dig, jag tog farväl den dagen. Du dog för mig redan då. Det var 4 år sedan.
Du hade dina svackor sen, ibland kom du ihåg vem pappa var, ibland inte. Det gick bara utför.
Jag har ju bara fått höra av pappa hur det var med dig, jag vill inte se dig som ett skal.
Du var inte längre min farmor.
Att höra hur skalet du lämnade åt oss bara blev sämre. Du hade ett starkt hjärta, det var rent av för starkt.
Förra hösten satt de och vakade över dig, men inte jag. Jag satt ute i skogen, skrev med min syster och frågade om jag skulle komma dit och ta farväl, men hon sa nej. Det var inte längre farmor som låg det, det var ju bara ett skal.
Beslutet jag tog har jag tänkt på många gånger, gjorde jag rätt? Du överlevde förra hösten, ditt hjärta var så starkt att du återhämtade dig.
Det senaste året så har jag ofta tänkt på dig, om jag borde hälsa på, se dig en sista gång... Men hela min själ skrek nej!!
Varför göra mitt sista minne av dig värre än det redan var?
Du visste inte vem någon var längre, du hade till och med tappat talet.
Och nu, över ett år efter att de vakade över dig sist, så kom beskedet.
Du började bli dålig igen och denna gång trodde ingen du skulle återhämta dig.
Pappa berättade att du bara låg i sängen, enda som visade att du var vid liv var dina andetag. Jag fick höra hur dålig du var... Men jag gick inte dit, jag bara väntade... och väntade....
Och tillslut, den 12 Januari 2016, tillslut kom beskedet på morgonen.
Du hade fått somna in för gott.
Hela dagen har jag tänkt på dig, jag har jobbat som vanligt men mina tankar har flugit till dig hela dagen.
Alla de minnen jag har av dig medan du var frisk har spelats upp i mitt huvud, den delen av ditt sjukdomsförlopp som jag hann se... Allt har spelats upp. Jag har varit lite borta i tankarna hela dagen när jag jobbat och kommit hem men nu... Mitt i natten...
Nu kommer tårarna.
Jag ångrar mig inte, jag ångrar inte alls att jag inte såg dig en sista gång medan jag hade chansen. Det skulle ge mig ett värre sista minne av dig. Du vet att jag tänkt på dig, det är jag säker på.
Jag är lättad att du äntligen slipper lida, men sörjer att du är borta för alltid.
Vila i frid min älskade lilla farmor.
Vila i frid och må din själ aldrig mer lida.