Sockis blogg
Kille, 33 år. Bor i Jönköping, Jönköpings län. Är offline

Fakta
Civilstatus: UpptagenLäggning: Straight
Intresse: Spel
Bor: Med mamma
Politik: Pirat
Dricker: Saft
Musikstil: Allt
Klädstil: Vanlig
Medlem sedan: 2009-02-26
Event
Sockis har inte lagt till några event än.
Livet
Åh, vet att ingen kommer läsa detta, och om ni gör det så är det inget viktigt framöver, jag vill bara skriva av mig någonstans där jag vet att typ ingen tittar iaf så!
Jag vet att detta kommer låta gnälligt och idiotiskt men jag känner mig bara så meh just nu.
Livet vill inte som jag vill och allt blir bara fel numera känns det som.
Förra veckan så tog det slut med mitt nuvarande ex, allt på grund av mig och hur dålig pojkvän jag varit, men jag älskar henne och vet inte hur lång tid det kommer ta för att komma över det helt, vi var ju ändå ihop i nästan tre år liksom.
Hon är det bästa som någonsin hänt mig, hittills.
Idag så fick jag precis veta att jobbet jag gått och väntat på i månader inte kommer hända, butiken kommer högst troligen att läggas ner i månaden eller nästa, sjukt jobbigt att gå jobblös såhär som jag gjort i snart två år.
Jag vet, det är inte som att min familj blivit mördad eller att jag svälter, men det gör mig inte mindre olycklig direkt tyvärr.
Jag är en relativt trevlig kille, jag gör ingenting dåligt mot andra och jag gör mitt bästa för att inte vara otrevlig, men ändå gillar inte livet mig just nu.
Det finns ingenting som karma, det är jag helt säker på nu.
Det vore nästan enklast om saker bara slutade fungera, typ som att det blev zombie invasion eller att jag försvann i nån olycka eller nått, bara så saker kunde ta slut.
Men tänk inte fel om mig nu, jag skulle aldrig villigt ge upp mitt liv, det känns bara som att det vore enklare om livet drog från mig istället.
Men nej, nu ska jag inte sitta här och gnälla för mycket, även om det är skönt att få ut sig lite.
Jag ska tillbaks till mitt "glada jag" som jag alltid är. Det var ju iof lite därför jag skrev ut här med där i princip ingen jag känner kommer läsa.
Alla jag känner känner mig som den där killen som är glad, killen utan bekymmer, killen som inte har det jobbigt i livet, killen man kan prata med och han kommer vara där.
Jag vill inte ändra den synen, jag gillar, älskar, att kunna hjälpa till och vara där för folk.
Därför så lägger jag väl extra tyngd på mig själv för att inte visa mina känslor för folk helt enkelt, men det är väl värt det antar jag.
Ni som läste, tack för det, hoppas ni har ett trevligt fortsatt liv.