Jag är äntligen pappas son!

27/2-17
Äntligen vågade jag ta steget och berätta "hemligheten" som jag hållit inom mig i ca 6 år (kanske ännu längre).

Dagen började som vilken som helst, ingen sömn och skola. Men senare på eftermiddagen kom ångest vilket blev till en panikångest attack som varade tekniskt sätt resten av dagen/kvällen. Pappa satt och kramade mig och nekade allt dåligt jag sa om mig själv. "Pappa jag har jätte mycket ångest" sa jag medans tårarna rann och han svarade "jag vet det.. jag vet". Till slut frågade jag om jag fick berätta något och sa att jag hoppades att han älskar mig lika mycket och inte skäms över mig eller att han blir besviken osv osv. Han märkte att jag började få problem med andningen igen och skakade ännu mer så han sa åt mig "ta det lugnt bara, jag kommer älska dig lika mycket och nej jag kommer inte skämmas" osv. Så då kom det "pappa.. jag vill vara din son, inte dotter" (och lite förklaring efter) han sa att det var okej och han älskar mig lika mycket, jag är hans älskade barn. Han sa att han skiter i vad folk tycker. Vi satt och pratade ett bra tag till och när han åkte iväg fanns ångesten kvar. Det kändes som att jag hade förstört allt och att jag bara gjorde allt komplicerat och jobbigt. Vi skrev lite på sms och han sa att jag inte behöver oroa mig eller vara rädd. Han är med mig hela vägen så jag är inte ensam och att sålänge jag mår bra så är det det viktigaste <3