Let her go - Passenger

Det är nog bästa låten jag hört på länge. För att texten är så sjukt bra. "Only know you Love her when you let her go.". Det är just det som hände för några år sedan. Då jag förstod att det var kvinnan i mitt liv jag just hade sagt åt att dra. Det tog mig bara några månader att förstå att jag inte klarade av ett liv utan henne. Men hon kom tillbaka och jag har aldrig ångrat mig. För jag vet att jag älskar henne och har gjort det så sjukt länge nu så ingenting kan motbevisa detta.

Man kanske inte ska kalla det kärlek vid första ögonkastet för vi var så små när vi sågs första gången (ca 6 år gamla). Men man kan säga kärlek vid första kyssen? För det var ändå när vi var ca 14 år gamla. Det står fortfarande skrivit i min gamla dagbok hur jag hade haft en konstig känsla när jag skulle säga hejdå till henne en gång innan den där första kyssen. Jag är glad att jag vågade skriva ner den där känslan. Och den första kyssen och hur allt blev sen.

Jag slutade dock skriva när det blev för jobbigt när hoten mot mig kom dagligen. Då det enda som hjälpte mig igenom en skoldag var Green Days musik i mina öron. Jag såg tuff ut med alla nitar och slitna kläder och att jag helt ignorerade vad de skrek men inombords så grät jag.

Jag bara hoppades på att jag en dag skulle få säga "DÄR FICK NI!" och det kommer jag få. Den dagen då jag och mina bästa vänner som alla på något sätt är gay/bi/flata ska ut på The Closet gaykväll på Sliver i den lilla skitstad jag bor då kommer jag skrika ut "DÄR FICK NI ERA JÄVLA HOMOFOBER!" och jag kommer känna min fri igen.

För även om hoten mot mig har försvunnit kan jag fortfarande få flashbacks på vad jag har upplevt. Då det händer kan jag knappt prata eller stå på mina ben. Det händer inte ofta men när det händer är det hemskt. Jag förtränger det hela tiden och högstadietiden har blivit som en hel blackout. Får seriöst ont i bröstet när jag skriver detta.

Jag vet inte vad som kommer hända med mig när jag äntligen får gå på en gaykväll på puben i staden som hatar mig. Jag kanske börjar gråta av glädje eller? Det är många som inte förstår vad jag pratar om när jag tar upp detta. Men det är något så stort för mig, jag kan inte beskriva det.

(Det här är resultatet av ca 4 energidricka mitt i natten efter en hel dags pluggande... men kände att jag ville skriva av mig lite.)