emos, cant live with 'em?

Jag har för längesedan insett att enda skillnaden mellan fjortisar som kallar sig emos och fjortisar som blonderar sig och hänger på mcdonalds är just hårfärgen. Det är samma barnsliga språkbruk, samma oförmåga att se sig själva och världen ur olika synvinklar och den eviga tonårsmissären om att vara helt ensam och missförstådd. För ingen kan förstå hur ett emo mår, och det är sååååå orättvist att det finns fördomar mot folk i svarta kläder. Olika grupper i samhället kommer alltid döma ut varandra för att få den egna gruppen att framstå tuffare, bättre, smartare, snyggare etc. det är bara att inse, vi gör samma sak mot bimbos och fjortisar, även om det finns OTALIGA exempel på bimbos som klär sig i svart och kallar sig emo. Iq morot med randiga strumpor. Satan is among us.
Jag älskar denna sidan, den får mig att skratta varje gång jag loggar in, och tänka på hur fantastiskt vanliga alla "alternativa" människor är. Att de faktiskt använder sig av och dömer efter samma normer och moraliska värderingar som alla andra. Inse att vi är är uppväxta och uppfostrade i ett kristet sosseland, och att det märks på oss. Jag finner det otroligt roande att se så många människor vara precis det de fördömer.
Jag har dock inte riktigt begripig begreppet "emo". Är det något man faktiskt vill vara nu för tiden? När jag var liten och häftig tonårsmissärsalternativ, så var emo något ofantligt töntigt, även bland oss vasaluder och punkhoror. Emo ska väl stå för emotionell, men nu är det en musikstil? ofantligt töntigt namn isf. När jag pratar med mina vänner, även nu, så är det minst lika illa att vara ett emo som att vara en fjortis, man ser bara skillnad på hårfärgen och jag finner båda grupperna otroligt patetiska. Jag kan ha missuppfattat ordet, jag medger detta, men för mig betyder det fortfarande förvirrade kids med svartlugg i hela ansiktet som är svåra och tycker synd om sig själva.
Men det lär ju vara en ålders grej. lugn alla barn, det blir bättre när ni blir äldre,