Sagies blogg
Tjej, 25 år. Bor i Kalmar län. Är offline och var senast aktiv: Idag 00:21

Senaste inläggen
Senaste året28 maj 2020 kl. 23:21
Studenten om 2 veckor?
29 maj 2019 kl. 17:00
Halvdöd sagurt
17 april 2019 kl. 18:09
Efexor/venlafaxin?
17 mars 2018 kl. 19:28
...
18 september 2017 kl. 19:39
T_T
21 augusti 2017 kl. 11:56
...
5 juli 2017 kl. 17:02
Blubb
13 juni 2017 kl. 15:30
Orkar inte...
8 juni 2017 kl. 23:55
Sweden rock...
12 maj 2017 kl. 21:52
Visa alla
Fakta
Riktigt namn: SAGiE Civilstatus: SingelLäggning: Bisexuell
Intresse: Musik
Bor: Kartong
Politik: Anti-allt
Dricker: Te
Musikstil: J-rock
Klädstil: Blandat
Medlem sedan: 2014-12-27
Event
Sagie har inte lagt till några event än.
Senaste året
Oj, såg precis att imorgon är senaste gången jag skrev något här haha cx
Då skulle jag precis ta studenten, var nervös inför framtiden men kände ändå att jag kunde se lite ljus i allt mörker.
Jag hade hoppats att jag vid denna tiden hade kunnat ha ett riktigt jobb, men det gick inte riktigt som det skulle.
Jag tog studenten, var sjukskriven över sommaren och sedan började jag arbetsträna på hösten. Precis i början blev jag antastad av en gammal gubbe på min arbetsplats och även om det som hände kanske inte var jätteallvarligt, så var jag jätterädd för honom och vågade inte riktigt vara ute i butiken på typ 2 månaders.
Jag trivdes för övrigt på min arbetsplats, men började må mycket sämre igen och efter att ha gått ner i tid att och fortfarande var helt utmattad så blev jag sjukskriven igen.
Så nu söker jag aktivitetsersättning och hoppas på att det går igenom
Jag flyttade även hemifrån i slutet av september, vilket hjälpte mitt mående jättemycket.
Och nu flyttar jag ännu en gång till en liiite större lägenhet, men bättre trappor och fler positiva saker än med den gamla.
Men ja, jag känner iallafall att jag äntligen gjort framsteg, och även om jag haft en jättedipp igen senaste tiden då har jag fått tillbaka förmågan att känna lite livsglädje.
Kan ha mycket med min medicin att göra, har ätit den lite mer än ett år nu och det är för första gången en medicin som jag känner har hjälpt mig.
Jag har fortfarande en lång väg att gå, men jag känner att jag är på rätt spår nu.