En stor saknad.

Jag vet att du inte kan läsa detta.
Minns du vad jag sa här om dagen? Att vara utan dig är som en fisk på land.
Första gången jag träffade dig, jag visste inte hur du var, vem du var, eller någonting.
tack vare min syster, så vet jag hur du är nu.. du är underbar..
När du ringde mig den gången, så blev jag överlycklig.
Vi träffades varje dag, vi fyra var som ett gäng.
men sen började skolan igen, och då splittrades vi.. det hände så mycket på vårt förhållande.
vi bråkade, grälade, vi pratade som är normalt.
jag saknar den killen du var då, vet du hur du är nu? för jag tycker du borde inse det.
Du är samtidigt underbar och omogen, jag älskar dig mer än vad jag hatar dig.
Jag blir svårt kär, visste du det? men jag föll för dig direkt jag bara såg dig.
Vet du hur stor saknad det finns i mitt hjärta, den ropar på dig.. för du gjorde så att mitt hjärta slog som det skulle.
Du visae mig vägen till lyckan, du fick mig att överleva, och jag har fått kalla dig älskling ett par gånger.
Jag tror jag ska säga ett par saker till dig, face to face.. så du inte tror jag bara snackar bakom skärmen.
Ingen läser säkert detta inlägget, men denna killen jag snackar om har något speciellt.
han är inte som alla andra,
du svek mig starkt, den tjugofjärdedecember var ett datum jag skulle minnas, nu vill jag glömma det..
jag vill inte ligga och gråta varje natt längre, kanske var det bara bäst och vara din.. en gång?
men jag ska kämpa.. jag tror jag ska kämpa vidare, jag ska visa dig vem jag egentligen är.
det verkar inte som om du känner the real me.
du har fått se mig lida, för du har sårat mig öga mot öga en ''vacker'' gång, eller såkallat du, du skickade min syster på mig..
Jag älskar dig fortfarande, bara så du vet & jag kommer alltid och göra det.