Kanske kan vara en tröst att det faktiskt är, hur konstigt det än må låta, normala tankar.
Denna form av tankar sker hos fler människor än vad en kanske tror, men det är många som ej uttalar sig om det pga olika anledningar; rädda för dessa tankar, inte vilja erkänna att de finns, tabu etc.

Det kan kännas märkligt att ens hjärna hoppar till dessa tankar så lätt och så ofta (i olika utsträckning för olika personer såklart) men det är ett tecken på att ens hjärna är medveten om de risker som finns omkring oss. Medvetenheten om att det är så lätt (rent teoretiskt) att kasta sig framför tåget eller ut för bron, gör att vi inte gör det - det är lite av en försvarsmekanism.

"Friska" som "sjuka" människor får dessa tankar, det är inget konstigt. Huvudsaken är vad en gör med tankarna.
Oavsett kan det vara jobbiga och skrämmande tankar, men det kanske kan vara skönt att veta att en inte är ensam eller fel eller trasig eller *insätt valfritt ord* för att en har dem.

Ens andrahandstankar har större betydelse än ens förstahandstankar.

<3

<3

I feel you.