SARDONYXs blogg

Det är jul och jag sitter och håller tillbaka tårarna.... jag som trodde jag lärt mig av tidigare misstag... men visst, sure. Tortera ditt välmående mer annika, gör det. Få se hur många som försvinner denna gång....

Det finns fan inget rätt, allting är fel.

När inte ens dem man håller närmast kan uppskatta eller respektera en - inte ens den man älskar - då tappar man liksom allt...

Hopp, drömmar, lust - inte så långt jag kan se..:

Är så jävla trött på den här känslomässiga berg-och-dalbanan mellan att må euforiskt bra till att krascha ner på botten med en högljudd smäll och ligga som förlamad i dagar.

Ska det alltid få lov att vara något? Något som bara tippar en över kanten när man precis tagit sig upp på sina fötter igen?

Man kommer fan aldrig ifrån det

Har alltid varit intresserad utav att lära mig nya språk; är självlärd i japanska och koreanska, sen så har jag haft många perioder där jag bara lärt mig snuttar utav andra språk, så som ryska, mandarin, tyska, polska, spanska, latin m.m .... Men trodde aldrig att jag skulle sitta här och seriöst försöka lära mig farsi också?!
Visste ärligt talat inte ens om vad farsi var förrän jag började jobba där jag gör nu, men jag klagar då inte! Alltid kul att lära sig nya språk! ^^
Kittlar gött i halsen med alla harklande ljud som farsi har att erbjuda xD

Är det illa när mina arbetskollegor kallar mig överambitiös på jobbet, och till och med gästerna ber mig jobba långsammare, ta det lugnt och erbjuder att hjälpa till?
Alltså.. Jag älskar ju att jobba där jag gör, och gillar jag något så går jag all in! :D

Men aah... Var ganska skönt för kroppen att vara ledig idag, men saknade jobbet ändå. Tog emot att få lov att tacka nej till två arbetsdagar då jag måste ha en dag åt att rå-plugga körkortsteorin, och en dag åt själva skrivningen... Taggad, yet nervous as hell! Aldrig varit bra med prov... Men har i och för sig aldrig haft prov i något som jag VERKLIGEN velat fixa! Så det ska bli intressant hur det kommer bli på fredag... Pulsen ökar bara jag tänker på det!

Okej.. Jag minns hur skumt jag tyckte det var första gången någon helt random petade på min tatuering på armen... Men idag så fick jag uppleva något som toppade den skumhetsskalan... Känslan när någon helt oförberett och helt utan anledning PUSSAR en på tatueringen? Liksom... Vah?
Hade väl varit en sak ifall det var någon man stod nära, men nej.. Vi låter en främling göra det istället..?!
Om det inte var nog med det så har folk även tyckt att det varit en bra idé att penetrera mina töjningar med sina fingrar... Har jag sagt att ni får det eller? Nej. Vem fan är du? :o

Ugh. Lång dag på jobbet idag.

Godnatt.

Kvällens dejt: MrCreepyPasta
Kvällens underhållning: Vin, vin, vin och mera viiiiiiiin~ <3

Varför är bisexualitet så svårt för vissa att förstå och acceptera?
Det det värsta är ju fan nästan när det är homosexuella som kommer och hackar på en. Ska det vara så svårt att första att man faktiskt kan attraheras utav bägge könen?
I mitt fall är könet inte ens "the main thing", jag gillar folk för hur dem är som personer; tjej, kille, ftm, mtf - det spelar ingen roll för mig.
Jag är inte förvirrad. Jag vet vad jag gillar, och varför ska min sexualitet ens vara något som borrar i din hjärna som tvingar dig att yttra onödiga kommentarer? Vem jag gillar har ingen påverkan i ditt liv. På något sätt.

Och när frågor som "Är du fortfarande bisexuell?", "Hur har ni tjejer sex?", "Vad gillar du mest, tjejer eller killar?" och "Om du gifter dig med en kille så blir du väl hetero, eller hur?" tar sig fram till mig så vet jag ärligt talat inte hur ni vill att jag ska reagera... För jag tycker personligen att ni låter riktigt jävla dumma i huvudet.

Vet inte varför jag fick för mig att skriva om det här.. Men det är en sak som bara kan krypa sig fram från bakhuvudet och störa mig som fan... Ni kan i alla fall inte klaga på mig för att jag "slösade på er dyrbara tid", för ni tryckte frivilligt in er på detta inlägg - ägd! :D

I told you! What did I tell you? Didn't I tell you? 'Cause I told you! MmmHmm! And when did I tell you? A long time ago! And what did I say what happened when I told you? Exactly what just happened.

Är kluven mellan att vara glad för din skull, och att vara totalt jävla trött på din bullshit.
För det som händer nu? Yeah. Det är precis det jag sa skulle hända, likt förbannat så höll du på att whina över att det absolut inte skulle utspela sig så bla bla bla. Jag visste redan, varför lägga ner dina sista ord till mig med bullshit?

What ever. Är inte arg för att du går vidare, är faktiskt glad för din skull, det var ju detta jag bad dig göra. Det jag är något less över är hur mycket du försökte försvara oss, att du ville ha tillbaka mig och om hur du inte skulle kunna gå vidare osv. Men se här! Precis som jag sa så gjorde du det först! Eller nej, jag har kommit över det för ett tag sedan, jag känner bara inte behovet av att släppa in någon i mitt liv på det sättet just nu.
Men så var det ju också den här andra "lilla" detaljen... Av det jag har fått höra så är det någon som ändå påminner om mig? Detta är en vana du måste bryta dig ur, för du gör samma sak som du gjorde med mig - tar någon som påminner om ett ex... Gör inte så dig själv, och gör inte så emot tjejen. Finns inte en enda tjej i världen som vill höra hur hon påminner om ditt ex varje dag.

Vet inte vad jag säga bara. Hoppas du hanterar allting smidigare den här gången.

"Wää, tyck synd om mig! Se mig! Ge mig all din uppmärksamhet! Hallå...? Tyck synd om mig då!"

Ja men gråt då....!
Gnäll, gnäll. gnäll...
Konstant jävla gnäll....!!
Kan du inte bara hälla käften och inse att du själv är problemet?
Sluta lägg skulden på andra för dina egna misstag.
Väx upp.