blä

äckel ångest som kommer när den inte ska komma. Att så jävla lite kan krossa självförtroendet så hårt att man verkligen bara är rädd för sig själv. Och jo jag använder nog bara ec bloggen för att skriva av mig ibland, för ja vet att alla ja känner inte läser denna. Men det behövs verkligen så lite för att allt ska krossas så hårt. Så lite så är man nere på bottnen igen. Ner tryckt och kvävd. Att den personen som får mig att må så bäst även kan få mig att må så dåligt med bara en skit sak. Den enda man känner att man litar på. Han är nog den enda som kan få upp min över ytan, men han är även den som kan trycka ner mig längst ner. Det behövs så lite för att ja ska tvivla på min existens och att jag inte räcker till. Jäkla äckel ångest.