emoblöög here we cööme..

Oroskänslan sprider sig i magen. Ångesten knackar på dörren. Huvudet dunkar och mörka tankar närmar sig. Hej, jag tror vinterdepressionen är på väg. Och stark denna gången. Paniken ligger nära och när inte ens tanken på att Dennis kommer imorron känns det mesta hopplöst.
Klär på mig det falska leendet och tomma ord om att jag bara är trött, det blir bra. Men nej, jag mår inte bra. Jag ljuger för dig. Jag ljuger för mig själv. Jag ljuger för alla.
Jag lever i en lögn, förtränger allt jag inte vill veta av. Pressar bort tvångstankar och panikattacker.
Ja ska inte. Jag vill inte. Jag får inte.

Suck