suck

Åhshit. Jag mår dåligt minst sagt. Jag borde va upp över öronen lycklig och hoppa runt på små rosa moln. Men nej. Jag behöver träffa min snubbe. Och det snabbt. Men han befinner sig i en stuga utan internet eller teckning på mobilen. Suck. Han e den enda som får mig upp ur denna skiten. Sen att han inte vet om han kan lita på mig svider. Det svider olidligt mycket. Att han ens tvekar på att han kan lita på mig får mig att vela gå under. Jag tror det är ok mellan oss. Men jag vet inte. Jag vet inget. Jag går under utan honom. Jag hade inte klarat att finnas om jag hade bedragit honom på något sätt. Bara att tänka på det får mig att vela spy.

Sitter och skakar och hittar inte ork till att resa mig.
Jag går under lite mer för varje minut.
Snälla låt det bli torsdag.
Snälla låt mig få söka tröst i en varm famn.
Snälla...