skiten jag lever i

sitter och tänker på alla dagar som kommer och går och undrar va fan tiden tog vägen någonstans.
jag lever idag tack vare mina mediciner men va fan är de för liv egentligen jag vill också kunna fungera som andra ungdomar i min ålder men tydligen så föddes jag med min ADHD och de får jag lov att leva med men visst tycker jag att vissa dagar är bra och andra är dåliga och uppe på de så är man i en djup- svaka som man måste jobba sig ur. men det känns bara som att man sjunker djupare och djupare och jag känner hur ilskan byggs upp inom mig... men va fan ja är trött på allt skit varför ska bara jag drabbas av allt som händer suck ingen idé att fortsätta kämpa för att det ska bli bättre...