Ibland blir jag bara så jävla sur.

Jag har en väldigt fin vän som jag älskar som fan.
Jag har en annan väldigt fin vän som jag älskar som fan.
Dem är ett väldigt fint par som älskar varandra som fan.
När jag är med dem blir jag lycklig som fan.
För deras kärlek är så fin, den liksom syns. Som aura, typ.
Men sen finns det dumma bajspersoner.
Dem tycker inte att dessa ska få vara det fina underbara bästa paret som finns.
Dem är elaka, och säger att de tvås ålderskillnad är äcklig.


Mamma.

Pappa.

Ni är bäst i hela världen.
Ingen ska få trycka ner er.
Då kommer jag slå dem.
Hårt.