Sammanfattning om livet mitt...?
Jag har aldrig varit en hejare på att skriva, men har ändå ett konstant behov av att låta folk läsa o höra vad jag känner o tänker.
Är väl lite av en attentiowhore, men min psykolog säger att det är bra att få ur sig saker.
*Plus att folk kan välja att läsa eller inte.. pew pew eller nått*
Hursom, ...
Om det är något jag inte skulle rekommendera i livet så är det att bli deprimerad.
Jag skulle hellre tvingas jobba 150% i veckan än att gå hemma arbetslös och bara må piss.
Ehh.. svårt att forumlera mig såhär tidigt på morgonen... sover inte så vidare bra längre.
Det jag ville få fram iallafall va att depression är verkligen ingenting jag ville uppleva..
Att må såhär dåligt i flera års tid är någon som verkligen tär på en.
Sen att jag va dum nog och inte sökte hjälp förens i somras är bara mitt fel.
Anyways.. somtur är så fick jag lite förstående läkare o randoms på sjukhuset som tog mig på allvar.
Så nu går jag regelbundet hos en psykolog och knaprar piller.... något som jag inte gillar.. har grova problem med att svälja tabletter...
Men men.. det skall du hjälpa så det är bara att uthärda.
Hur mycket ska man egentligen skriva i en blogg?
Är det som en slags dagbok som folk ska läsa i och kommentera eller?
Aja, fortsätter lite till.
Undrar hur folk egentligen ser på en när man är nere i en djup depression.... många skulle kalla mig emo... FAST DET KAN MAN INTE VARA!!! www.youdontknowemo.tk ....
Emo är en musikstil...
Tillbaka till ämnet.... fattar om folk blir random rädda för en när man visar upp sina sönderskurna armar o skämtar lättsamt om det.... **fast jag ser det som progress att kunna skämta om det hela**
Hmm... borde ta o städa lite kanske....
Hursom, förlåt för att jag snott X antal sekunder eller minuter av era liv om ni pallar läsa detta.
Spamma mig gärna, är pratglad 24/7 eller nått....
Ehh... Cya
//Rawger