It has begun...

Jag har en del skelett i garderoben, så att säga.
Det är få som vet om dem, men allt eftersom jag börjar bli kapabel att släppa in folk bakom min skyddsmur, har personer jag litar på fått ta del av några av skeletten.

I början var det extremt psykiskt påfrestande, men för varje gång blir det lättare. I början kände jag mig helt förstörd när jag hade berättat om skeletten för någon, men efteråt kändes det alltid bättre.
Folk börjar förstå sig på mig.

Min familj vet bara om ett av dem, men jag litar inte tillräckligt mycket på dem för att berätta om alla. Inte än i alla fall.

Ingen har fått se alla, men förr eller senare kommer skeletten dras ut helt ur garderoben så att jag krossa dem en gång för alla.


Kryptisk inlägg? Självklart!




Over and out.
/Tvättbjörn