Raccoon404s blogg

Om min blogg var ett husdjur hade den dött för länge sedan, så bra är jag på att försumma den.

Vad har jag gjort den senaste tiden då?
Ingenting extravagant spännande, faktiskt. Livet rullar på som vanligt med jobb, studier, ångest och allt för många åtaganden.

Just nu är jag i övergången mellan en depressiv och en manisk period, så jag mår lite såhär:



Men det stabiliserar sig förhoppningsvis snart.


Stay in drugs, don't do school, och så vidare.

/Tvättbjörn

Dagens överväldigande ångest ledde till att skalpellen kom fram. Inte särskilt allvarligt, men återfall är fortfarande återfall.

Dags att börja om på ruta ett. Igen.

Det är någonting med internet som gör att tiden går snabbare, man fastnar i sin egna lilla bubbla medan verkligheten flyger förbi.
Kort sagt: jag råkade dygna.
Vilket inte är det mest optimala med tanke på att jag har ett sextimmarspass på jobbet idag... Innan dess ska jag passa på att tvätta, städa och plugga lite inför mina omtentor.

För tillfället känner jag mig ganska tillfreds med mitt liv, i alla fall om man bortser från diverse ångestmoment så som bristfälliga studieresultat och ett krackelerande förhållande.


Over and out!
/Tvättbjörn

Sitter vaken och kan inte sova. Fast det kanske inte är så konstigt eftersom jag inte ens har försökt att sova, såatteh...

Snart har jag varit i Malung i en vecka. Det är konstigt hur mycket man hinner med på så kort tid: supa, dricka kaffe, träffa folk man inte har sett på länge, supa och dricka ännu mer kaffe.

Jag längtar tillbaks till Umeå, men samtidigt känns det som om jag inte vill tillbaks dit. Jag vill bara stanna tiden och slippa allt vad studier, ansvar och ekonomiska problem heter.
Men samtidigt borde jag sluta fly från mina problem.

Det börjar bli dags att sova nu...


På återseende, mina kära (knappt befintliga) läsare!
/Tvättbjörn

Den där känslan av att man går sönder, att allt som man varsamt har försökt att bygga upp faller samman. Plötsligt är man den mest sårbara varelsen i världen och det enda man är kapabel att göra är att tycka synd om sig själv och gråta tills tårarna tar slut.


Det är nog den värsta känslan som finns.

Ibland slås jag av en känsla av att det jag upplever som verkligheten inte är verkligt. Det känns som om jag svävar bort, hamnar någon annanstans och ser allting som genom en TV-ruta.
Som om det jag trodde var mitt liv egentligen är någon annans och jag bara tittar på som någon slags handlingsförlamad åskådare.

Men jag glider alltid tillbaks in i mitt skal och fortsätter med det som kallas livet.



På återseende.
/Tvättbjörn

Idag är en sådan dag då jag bara vill sitta i ett hörn och växla mellan gråt och sömn.

Men det har jag inte tid med.


Over and out.

Den 20:e december var det begravning för min farfar som avled i slutet av november, men tyvärr kunde jag inte närvara... Men två dagar senare tog jag mitt pick och pack samt mina råttor och spenderade cirka nio timmar på tåg och buss för att slutligen vara framme i Malung, den gudsförgätna lilla byn som tyvärr är min födelseort.
Där spenderade jag dagarna med att sova, jävlas med mina syskon och träffa kompisar jag inte hade sett sedan i juli. Sedan kom dagen D.

Julafton hade en trevlig start med julklappar, halvmysig stämning och massor av kaffe. Jag fick strumpbyxor, så jag var nöjd.
Sedan kom alla släktingar (till och med min käre fader dök upp i några timmar), det åts julmat och min mormor blev lite småfull eftersom hon spetsade sin glögg.

Dagarna innan nyår LAN:ade jag med några kompisar och det var i deras sällskap min nyårsfylla även ägde rum. Ord kan inte beskriva hur trevligt vi hade och jag fick en del nya minnen som jag sent kommer att glömma.

Allt var liksom perfekt. För en gångs skull kände jag att jag verkligen trivdes i Dalarna.
Sedan hände det som jag visste skulle ske: jag åkte tillbaks till Umeå. Nu mer än någonsin känns det som om jag är längre bort från alla jag älskar och bryr mig om.



På återseende!
/Tvättbjörn

Har haft för mycket att tänka på den senaste tiden, för mycket pluggande att göra och för mycket skit att hantera.
Vill bara spy galla över allt och gå i ide.
Snart är det jul också! Det ska bli lite kul att åka till Malung. Träffa kompisar man inte har sett på länge, trakassera sina syskon och bege sig ut på spännande fylleäventyr.
Samtidigt får jag en klump i magen av att tänka på all tid som kommer att försvinna. Tid jag istället skulle kunna - och behöver - lägga på mina studier.

Tänk vad behändigt det vore om man helt enkelt kunde pausa livet och få möjligheten att göra sådant man annars inte riktigt hinner med.

Nu till lite mindre seriösa saker!
- Tydligen har jag tappat en bevakare på denna oas av självömkan. Må du för evigt hemsökas av lopporna från tusen kameler.
- Jag har börjat slipa på en novellidé jag har haft i bakhuvudet ett tag och förhoppningsvis får jag lite tid över att börja skriva också.
- Kopernikus har börjat etablera sig som alfahona i min lilla råttflock.

Aaaaand... that's all!


På återseende.
/Tvättbjörn