Att leva med en alkoholist till mamma.

Det var ett tag sen jag skrev här men har haft mycket att försöka fixa men inget går som jag vill och detta är en sömnlös natt, precis när jag höll på att somna klampar mor min in och måste starta om routern för att den inte funkade tydligen... jag har hittat anledningen till att nätverket inte fungerar..... hon startar om den stup i kvarten sen att det är mobilt nätverk gör inte saken bättre.... men men nu blir det ett långt inlägg.

Jag har sökt jobb i snart 3 månader, inget svar från nått.... jag måste söka 30 jobb i månaden enligt soc för att få pengar från dem.

Anledningen till att jag har kontakt med soc är för att som vissa tidigare har läst är min mor en alkoholist utav värsta sort.

Så här kommer lite från mitt liv.

Hon har varit det för många år men när det verkligen gick utför var när jag gick i 8:an, hon träffade en man som hette Johan, allt var bra och allt verkade perfekt så dom ville flytta ihop och vi flyttade till ett hus i Gimo i April eller Maj tror jag, vi fick hjälp med flytten av släktingar och vänner. Sen började sommarlovet..... dom började gå ner till Roma flera gånger i veckan, till en början fungerade det bra tills dom började bråka, bråken blev allt värre och våldsammare, ett tag var Johan nära på att ta livet av sig, att blanda tabletter och alkohol är inte bra, båda gjorde det, det kastades grejer, folk skrek, smällde i dörrar och dom slog varandra, detta pågick hela sommaren, kan säga att jag inte var hemma mycket.
Sen började skolan igen, det var en helg i Augusti och solen sken, först kommer Johan hem och går in deras sovrum, efter en stund kommer mamma hem och säger åt mig att öppna garaget och släppa in henne, det gjorde jag. Det var bara jag som var hemma utav mina syskon (är väldigt glad för det) dom börjar skrika på varandra och vi ska tydligen ut ur huset, så vi blir tvungna att packa och vi väntar på skjuts av min moster ute på framsidan, vi satt på stolarna uppe på altanen typ eller vad man kallar det, det är en trappa ner till gruset och gräset. Johan kommer ut och börjar att skrika på min mamma, hon skriker tillbaka sen tar han tag i henne och knuffar/kastar ner henne för trappan och hon slår sig, efter det tar han tag i mig och tänker göra samma sak men eftersom att jag var nykter så hoppade jag ner och landade på fötterna. Vi ringde polisen och polisen kom sen kom min moster och hämtade oss. Efter det sökte min mamma lägenhet men hittade ingen så vi flyttade in hos min mammas kompis som också är alkoholist. Det var inte särskilt bra måste jag säga, dom drack väldigt mycket. Hon fick en lägenhet med soc kontrakt i Oktober så vi flyttade dit.

Så nu bodde vi i den nya lägenheten.

Jag kämpade i skolan för att komma in på gymnasiet jag ville samtidigt så blev jag mobbad under hela högstadiet, jag skolkade, jag drack, jag gjorde massa galet skit, jag kom djupare in i mig själv och började släppa ut den jag var, jag började spela gitarr och hittade musiken, jag lyssnade väldigt mycket på deprimerande musik men hade alltid en mask när jag var ute bland folk.

Min mamma drack och hade olika män till och från, jag tror även att hon sålde sig själv för att få mer pengar att supa bort. Sommaren kom,jag slutade 9:an och min mamma kom med sin alkiskompis full.... jag var väldigt arg den dagen. Jag och min bror skulle iväg för att sommarjobba hos våran farfar som hade köpt en restaurang uppe på ett berg, så vi skulle spendera en månad med pappa och farfar. Pappa fick höra hur vi hade det hemma så han ville inte att vi skulle hem till mamma längre. (Min pappa bor i Finland så vi kunde inte bo där) Jag och min bror kom hem och jag hade fått ett brev, ett brev från GUC, jag var överlycklig, jag hade kommit in på GUC! Under den sommaren träffade min mamma en man som hette Jan, dom gick också ut och drack, väldigt mycket.

Jag började i gymnasiet och mamma träffade Jan, jag hade även fått tid till tatuering, tog ledigt från skolan och åkte till första sittningen utav 3. Min mamma drack mer och mer, en dag skulle vi till Jan för att äta, hon sa 15.30, hon ringde inte, vi ringde henne och hon sa 10 min, efter 10 min så ringde vi igen, hon sa 5 min, vi väntade i 40 min, inget. Jag och min bror gick ner till Roma och där var hon pissfull och hade köpt 1 falukorv och ett sexpack 3.5:or.... hon blev arg för att vi hade gått till Roma och sagt att vi var hungriga. Många alkisar där sa åt henne att ge oss mat men allt hon skrek till dom var "HÅLL KÄFTEN! NI BESTÄMMER INTE HUR JAG UPPFOSTRAR MINA BARN!" Sen tog hon tag i oss och slängde ut oss från Roma. Jag sa åt min bror att vi går till moster och äter, först vågade inte han men jag sa till honom att vi inte ska vara hungriga. Vi gick till moster och berättade allt som hade hänt och dom började laga mat åt oss, vi pratade med moster och ringde andra släktingar för att kolla vart vi kunde bo. Vi hämtade våra grejer hemifrån och bara stack utan att säga något till mamma, vi ville sätta henne i chock så att hon kunde inse att detta har gått för långt.
Det hjälpte inte alls. Det blev bara mer kaos. Jag flyttade till min farbror i Kolbäck och min bror till våran faster. Jag pendlade från Kolbäck till Uppsala varje dag i lite mer än 1 månad. Efter det flyttade jag till min moster och min bror flyttade till våran systers pappa. Min bror trivs där, han mår bättre där så jag var glad för hans skull.

Jag bodde hos min moster ett tag, jag träffade en tjej, efter ett tag började jag bråka med släkten, tjejen kontrollerade mig i ett 10 månaders helvetisk förhållande. Jag flyttade hem till mamma igen. Jag hade kontakt med soc och jag blev skickad till nått som hette Trappan, det var ett ställe där man fick träffa en grupp med andra ungdomar som hade liknande problem hemma. Fick egentligen inte ut särskilt mycket av det dock.

Nu träffade mamma en man som hette Stefan. Samma visa igen. Jag gick ner djupare i mig själv och mådde ännu sämre. Det gick dåligt i skolan men försökte ändå.
Det började närma sig sommarlov efter 2 år i gymnasiet, jag träffade en ny tjej, vi träffades inte så mycket under sommaren tyvärr. Så jag var fast med min mor. Dock var jag hos pappa i Finland 1 vecka. Mamma träffade en alkis från Östhammar som kalldes Ubbe. Hon slog honom när vi åt och dom drack och bråkade hela sommaren. Det tog slut med Ubbe och hon började träffa en man som hette Janne. Dom drack och bråkade som fan. Jag blev mer och mer deprimerad, allt var kaos. Jag började sista året i Gymnasiet, det gick några dagar och jag blev stoppad av en knarkare utanför porten där jag bodde men han höll kvar mig och sa att han skulle slå ihjäl mig om jag inte öppnade dörren hem till mig, min mor hade en fest och Ubbe var där. Han ville åt Ubbe tydligen. Jag ringde polisen och berättade vad som hade hänt, jag skakade och väntade på polisen vid torget. Dom kom och hämtade knarkaren. Han såg mig på torget några dagar senare och kom fram till mig och sa "jag vet att det var du som ringde snuten, gör man så mot sina vänner? Ber du om ursäkt så glömmer vi det här" jag bad om ursäkt och han var tydligen min vän. Jag undviker honom så mycket jag kan än idag.

Janne och mamma bråkade sent en natt och jag kunde inte sova när dom bråkade, sen helt plötsligt så hör jag ett kras, han hade dragit ner ett glasskåp fyllt med glas i golvet, alltid lika trevligt att höra när man ska sova och ska till skolan dagen efter.
Efter några dagar kom mamma hem med en gammal man och dom festade många dagar och dom skrek på mig, jag skällde ut gubben och han sa aldrig ett ord till mig efter det. Jag hölls vaken av allt festande som min mamma höll på med i flera veckor, jag åt bara lunch i skolan, jag åt knappt på helgerna. Jag började röka. Så efter jul så rökte jag dagligen och gör det fortfarande, det får mig att må bättre, jag slipper må så dåligt som jag brukar göra.

Jag startade även 2 band, ett lades ner efter ett tag och det andra har jag snart spelat med i 1 år nu och vi är väldigt bra vänner! Jag började även prata med en tjej som hette Therese och idag är hon min bästa vän. Hon vet vad jag går igenom varje dag. Vi pratar om allt med varandra, hon finns alltid där för mig.

Jag var tvungen att berättade att jag rökte för mamma och en liten del av släkten, alla vet inte om det än, undrar hur dom kommer ta det.
Sista terminen av gymnasiet började och mamma träffar nu en man som heter Niklas, det är såklart bra till en början, dom flyttar ihop och sen börjar båda dricka som fan och dom blandar piller med alkohol. Jag träffar även en tjej men det slutade inte så bra. Jag tar studenten i klänning som den man jag är. Sommaren går och det blir mer och mer bråk, nu slåss dom verkligen, jag ringer polisen en kväll och det blir kaos, jag och mamma går till ännu en av hennes alkiskompisar och sover. Det fortsätter såhär och min mamma börjar bråka med mig ännu mer än vad hon hade gjort tidigare och kallar mig värdelös med mera. Jag mår inte bättre av det.

Sommaren tar slut och dom bråkar mer och mer och slåss mer och mer. Jag tar kontakt med soc och försöker få hjälp men får ingen hjälp. Jag försöker få soc att hjälpa mig med eget boende eftersom att det är våld hemma men får ingen hjälp. Jag har försökt att få hjälp av soc sen i Augusti nu, det enda jag har fått är pengar med det hjälper inte mig i min situation särskilt mycket, jag vill ha ett eget boende så att jag kan bryta kontakten med min mamma och börja må bättre så att jag kan starta mitt eget liv. Kommunen säger att ingen i denna kommun ska vara bostadslös, jag är snart bostadslös om jag inte vill bo i en skrubb med 2 alkisar som bråkar och slåss hela tiden. Jag har tagit kontakt med UNT om att varken soc eller kommunen hjälper mig i min situation, det går långsamt framåt. Det är väldigt konstigt att varken soc eller kommunen hjälper mig med tanke på att varenda alkis och knarkare har nånstans att bo men att en arbetslös kille på 19år som försöker skaffa jobb och starta ett eget liv utan kaos får ingen hjälp med bostad.

Folk som klagar över att dom mår dåligt över småsaker borde prova en vecka i mitt liv, ni har det mycket bättre än ni tror, jag har ingenting jämfört med er. Ni har föräldrar som bryr sig om er, ni har tak över huvudet om ni skulle bli bostadslösa. Uppskatta det! Ni vill inte leva mitt liv. Jag har ingenting och snart sitter jag på gatan, utan tak över huvudet och utan mat. Jag kämpar varje dag för att få mig en bättre vardag, jag mår fan inte bra. Jag får kommentarer om att jag ser sliten ut, ja jag är sliten, jag kommer snart att gå in i väggen! En 19åring ska inte se ut som jag gör.

Jag vill tacka alla som har orkat läsa allt. Nu kanske ni förstår varför jag kanske inte svarar på sms eller liknande ibland, jag kämpar varje dag för att jag ska få det bättre så jag hinner inte svara hela tiden.

Jag skulle vilja skriva ner mitt liv i en bok för att hjälpa andra människor som sitter i liknande situationer med föräldrar som är alkoholister och har föräldrar som slåss med varandra eller slår sina barn. Jag vet hur ni har det.

Så det är såhär det är att leva som 19åring i detta skitland som inte gör ett skit förräns det är försent att hjälpa till.

Ursäkta om det finns stavfel, jag har inte sovit inatt alls som ni läste tidigare.