Punkfloyds blogg

Jag har skrivit en liten dikt

När skiten släpper loss
När skiten blir lite lös
När skiten täpper till oss
När skiten sen blir till bös

Jaha, då har det gått ungefär ett och ett halvt dygn sedan jag tog sista snusen. Har haft aggressioner och huvudvärk men försökt att hantera det på bästa sätt. Vaknade tidigt och tog en cykeltur i skogen för att försöka hitta blåbär så jag kan göra blåbärssmoothie, för det är så jävla gött och uppfriskande. Det verkade som att det skulle åska och regna, men istället har det blivit hyfsat blå himmel. Det har varit lite regn och är torrt i skogen så jag borde insett att det är ungefär lika lite blåbär i skogen som senast jag letade (igår). Allt jag hittade var söndertorkade bär och jag kände bara total vrede mot naturen, sommaren och livet. Tänkte att folk är ju helt dumma i huvudet som tycker att sommaren är härlig när det är så här torrt och varmt och kastar de få ätbara bär jag hittat åt helvete. Satte mig på cykeln och cyklade hem i frustration.

Hade jag haft en dosa skulle jag tagit en snus, samt om det fanns cigg så skulle jag rökt och känt mig ännu mer förlorad. Morsan brukar ha nikotintabletter och dylikt förvarat i medicinskåpet och jag nästan rev alla behållare för att hitta förpackningen som låg längst in. Tog en sugtablett med 4 mg nikotin och lade mig i soffan och förbannelsen har nu lugnat ner sig.

Jag var naiv som inte såg tillräckligt att det skulle hända men jag är fortfarande fast bestämd att inte köpa en dosa. Jag behöver en plan för att hantera detta och jag vet inte hur den ska se ut, men jag funderar på att kanske fortsätta med nikotintabletter och nikotinfri snus för att lindra abstinensen.

Nu har jag kommit till insikt om att jag inte mer vill snusa i mitt liv. När jag var 13 år började jag med detta beteende och har fram tills idag alltid haft dosan till hands under alla olika typer av sammanhang. Ska flytta till internat och leva snålt på CSN så det finns såklart en ekonomisk aspekt i det hela, men det är också av hälsomässiga skäl. För en månad sedan så pratade min vän om att sluta med nikotin och då sa jag "Nikotin är något jag inte tänker satsar på att sluta med" och då frågade han varför, vilket var en ganska befogad fråga, för det finns egentligen inget annat vettigt motiv till det, om man inte älskar snus så mycket att man tycker att det är värt konsekvenserna. Det gör inte jag!

Jag förstår att det här kanske är den lättare biten och att den svårare kommer vara att hantera och möta problem utan att lägga in en snus under läppen. Att bli full, att bli uttråkad, att bli stressad, att bli arg, att bli ledsen, och, så, vidare, utan att falla tillbaka.

Jag skriver det här som ett litet manifest så att jag vet var jag egentligen står och kanske gör det lite tydligare för mig själv. Över and ut.