all in

nu kör vi all in. jag ska ta studenten, och jag ska ifrån den här hålan as soon as possible efter studenten, och jag ska endast sätta mig fot här om jag ska träffa mina vänner eller min familj.
jag är tydligen fet, en lögnare, en drama queen osv. jag brukar inte ta åt mig. eller.. inte så mycket iallafall.
vet inte vad som har hänt med mig. har helt plötsligt börjat ta åt mig av allt dåligt som folk säger till mig. det positiva fastnar liksom inte.
allt jag vet just nu är att jag skulle behöva en ordentlig jävla kram ifrån någon. en riktigt ordentlig.
det värsta är inte att vara ovän med någon. det kan jag ta, utan problem. jag är van liksom.
men att veta att den som stod mig absolut närmast i somras har hoppat över till den mörka sidan känns inte bra alls. hon har inte ens hört min version. det är det som sårar mest. hon tar den sidan som kan ge henne mest, och den sidan är tydligen inte min. jag borde kanske se henne som en fitta, men jag ser henne som en vän jag har förlorat.
känner mig så äckligt jävla ensam och lite smått förlorad. jag vet ju att jag inte är ensam. vad är det med mig liksom? men det känns så ytligt alltihop just nu. känns inte som något äkta alls. och jag gillar inte den känslan.
jag vill ingenting just nu.
därför ska jag självdö i sängen nu, och hoppas att jag somnar, och att morgondagen har mer att erbjuda än självcentrerade fittor som bara bryr sig om sig själva och endast sig själva.

but then again - vem är inte egoistisk?