Sluta.

Det finns ingen annan människa på denna jord som kan trycka ner mig så mycket som du kan.
Du kan få människor att känna sig så jävla värdelösa och misslyckade.

Jag vill verkligen inte vara hemma mer. Vi funkar inte ihop. Du förstår inte mig, och jag förstår inte dig.
Det går inte. Vi har försökt i 21 år, men det funkar liksom inte. Enda gångerna vi gick mer än en veckan utan att bråka var de gångerna jag var så liten att jag inte kunde prata och säga vad jag tyckte. Annars är du bara arg hela tlden. Eller så pratar du inte med mig alls.
Jag vet inte om alla har det såhär, men jag hoppas verkligen inte det. För detta är ett helvete. Att ha ont i magen varenda gång man ska hem, för man vet aldrig när helvetet bryter ut igen. Det förstör mig. Det är det som får mig att må dåligt. Jag känner mig så liten och onödig för världen när du säger de saker du säger. Jag vill inte vara i din närhet, för det känns bara som att jag infekterar den.
Det gör ont att inte ens du, som av naturen borde göra det, inte ens kan uppmuntra mig till någonting jag vill.
För dig är mina målningar slöseri med tid. För dig är alla mina drömmar slöseri med tid.
Jag vill ha uppmuntran. Allra mest av dig.