Jag lovar och svär.

Om jag hade haft ett helt paket cigaretter så hade jag rökt upp hela paketet och förgiftat mig själv.
Jag behöver stora mängder nikotin atm, men jag har bara 2 cigaretter kvar.
Eller ja, MARCUS har bara 2 cigaretter kvar. Jag avlider snart. Vill till Älmhult. Vill sova.
Vill inte tänka på vad jag kan förlora. Och helt plötsligt så vill jag inte ens fundera på hur min födelsedag kommer bli. Skulle som sagt egentligen ha firat med en massa människor, men hälften av dem har inte pengar, och den andra halvan har inte tid. Så då är det lika bra att skita i det, så får folk fira mig hur de vill. Telefonsamtal uppskattas. Sms uppskattas. Alla tecken på att ni har kommit ihåg min födelsedag uppskattas.
Men mest av allt, så uppskattar jag kramar. Närhet överhuvudtaget.
Hade velat åka genom hela sverige bara för att få kramar av de som betyder något. Av Danny, Alice, Budd, Monika, André, Niclas, Dennis, Filip, Seb, Lunkan, ja, alla som finns i mitt hjärta. Ni vet vilka ni är.
Jag vill inte ha några presenter.
Jag vill inte ha pengar.

Jag hade kunnat livnära mig på eran närhet.

Men så verkar det ju inte bli.